han i detta ögonblick föreföll den samma: qvinna, för hvars skull han ämnade inläta sig i en strid på lif och död, och föga drömde han omhurt innerliga hennes böner voro om hans snara förödmjukande och nederlag. Valeria, sittende der med de högrödt brinnande fläckarne på sina kinder, och med ett förstenadt uttryck i de ädla dragen, skulle icke hafva begärt bättre än att få hoppa ned från sin pluts, taga svärd och sköld, hvilka hon så väl förstod att hondtera, och kämpa med honom ända till öds, Tribunen vandrade nu stolt kring arenan, i det han förtroligt nickade åt sina vänner, ett beteende, som framkallade förtjusta bifallstop från Damasippus, Oarses och andra af hans klienter och frigifna. Han stannade under Ceesars plats och helsade kejsaren med synnerlig vördnad; derpå intoj han en från alla sidor öfverskådlig pluts i medelpunkten af banan, stödde sig på sin reudd och tycktes afvakta sin motståndaes ankomst. Han behöfde heller icke länge vänta. Mcd igonen oaflåtet fästade på Valeria, märkte van huru den höga färgen på hennes kinler småningom började öfvergjuta ansigte, als och bröst, för att derpå åter försvinna ich lemna henne blek som marmor, och då jan härvid vände sig om, såg han sin fienle, som infördes inom skranket af Hippius ch Hirpinus; den sednare hade nemligen ällt sin motståndare och fick sålunda tillälle att gifva sin unga vän råd och bistånd. Je rov som helsade den nykomne voro icke . å långvariga som de, hvilka hade emottagit ribunen ;men om intresset, som hon väckte, eräknades mera efter diflighetenr än längen af bifallsropet, torde slafvens triumf afva öfverträffat bans motståndares, Mariamnes lNele Ierta satt i hennes ögon 1