Aftonbladet – 4 juli 1864, sida 1

AE delade, erfar man att i sistlidne Februgri månad egt rum följande: Bepechvexling mellan svensk-nocrska ech danska regerio. arne: Note, aflemnad af grefve W. Plessen till grefce Manderström den 8 Febr.: Undertecknad, H. M. konungens af Danmark utomordentliga sändebud och befullmäktigade minister, har af sin regering erhållit befallning, att göra Hans Exc. hr gretve Manderström, H. M. konungens af Sverge och Norge utrikesminister, följande meddelande. Kabinettet i Stockholm har sig redan bekant, att en österrikisk-preussisk arme ryckt in i Slesvig, att ett antall skett på de danska trupperna ötver hela linien, och att blodiga strider hafva egt rum, Det erkända ändamålet med dessa militära operationer är att taga hertigdömet Slesvig i besittning, antingen för att definitivt lösslita det från danska ronan, eller för att med stöd af en fait accompli? upphätfva sig till herre öfver monarkiens inre organisation och dess oberoende. Hans Exc. efve Manderström har i sina depescher , hvilka nttrycka hans regerings RE ter, så ofta förutsett den eventualitet, som nu hål-ler på att iniräda och den ställning som härigenom skulle uppkomma för de förenade konungarikena, att undertecknad icke har något att tillägga för att framhålla det närvarande ögonblickets vigt. Lika visst som hela Europa har erkänt den betydelse som bevarandet af danska monarkiens integritet har för det internationella systemet i allmänhet, har kabinettet, 1 Stockholm för sin del ännu bestämdare uttalat sig angående nödvändigheten af denna princip med hänsyn till .den politiska jemvigten i norden, och det har insett, att de förenade konungarikena icke kunna vara lugna åskådare till vexlingarne i en strid. i hvilken tillintetgörandet af Danmarks sjelfständighet endast skulle vara det första steget möt det slutliga målet för Tysklands äregirighet. Och i dessa lika vältaliga som välgrundade och ädla förklaringar hafva de båda nationer, som finna sig förenade under konung Carl XV:s spira, helt och hållet funnit det trogna uttrycket för sina egna känslor, enär de äro genomträngda af öfvertygelsen derom, att gemensamheten i ursprung, intressen och sträfvanden skapar mellan folken en solidaritet. hvars stämpel. ovilkorligen afspeglar sig sig i kabinetternas politik. Det är derföre med full tillit, som danska regeringen under den allvarliga situationens påtryckning vänder sig till de förenade konungarikenas regering. Hon är öfvertygad om. att de så ofta ådagalagda känslorna icke nu skola svika, då Danmark erfar behof af att se Sverger och Norges regering låta de åsigter och sympatier. som hittills gifvit sig tillkänna, framträda i kraftig handling. Men tiden blir alltmer och mer dyrbar. Dani ska regeringen är, i öfverensstämmelse med naitionen, fast besluten. att använda alla sing hjelpkällor för att tillbakavisa de tyska makternas orättfärdiga anfall. Danmark förbiser dock icke, att om det blir inskränkt till sina egna krafter, en tid skall komma. då det icke längre kan sätta ett tillräckligt motstånd mot sina fienders nummeriska öfverlägsenhet. Danska regeringen behöfver alltså skyndsam hjelp, och en svensk-norsk jarmekår, till och med om den i början skulle i vara jemförelsevis svag, skulle bringa en värde: full tillökning af krafter och genom sin biotts närvaro fördubbla danska armåns energi. Note från grefve Manderström af den 12 Februari: Undertecknad, H. M:t konungens af Sverge och Norge statsminister för utrikes ärendona, har haft äran mottaga den note, som grefve von Scheel-Plessen, H. M:t konungens af Danmark utomordentliga sändebud och befullmäktigade minister, på grund af sitt hofs befallning tillställt honom, och genom hvilken H. danska M:ts regering såsom en följd af österrikisk-preussiska truppers inryck ning i Slesvig och de blodiga strider, som under första dagarne af denna månad egt rum, önskat fästa den kongl. regeringens uppmärksamhet på omständigheternas allvar, i det nämnde regering. med åberopande af de åsigter. som den kongl. regeringen städse ådagalagt med afseende såväl å gemensamheten mellan nordens folk, hvad intressen och sträfvanden beträffar, som å det orättfärdiga och våldsamma anfall, för hvilket Danmark blifvit föremål, anmodat de förenade konungarikenas regering om aktivt och hastigt bistånd för att kunna möta sina fienders nummeriska öfverlägsenhet med tillräckligt motstånd. Undertecknad har ögonblickligen underrättat sin höge suverän. konungen, om detta vigtiga meddelande, och det är på grund af H. M:ta befallning, som han har äran tillställa hr grefve v. Scheel-Plessen följande svar, i det han tillåter sig anmoda detta sändebud att godhetsfullt bringa det till danska tegeringens kännedom. Utan att undertecknad frångår något af hvad han anfört uti ifrågavarande hänseende och i det han fortfarande vidhåller den åsigten. att ett anfall af Tyskland på de danska provinser, hvilka icke tillhöra tyska förbundet. alltid skall medföra en kränkning af våra dyrbaraste intressen och väcka allvarliga bekymmer i hela norden, anser han det likväl vara sin pligt att påminna om de förklaringar, som konungens sändebud i Kören på sednaste tiden nödgats afgifva. Han kan icke heller med tystnad förbigå de händelser, som egt rum gedan den tidpunkt då från Köpenhamn befallning utgick att öfverlemna den not, på hvilken förevarande not utgör svar. Dessa händelser finna utan tvifvel sitt berättigande i en hård nödvändighet, men deras sorgliga resultat har varit, att till fiendtliga armeer är öfverlemnad en del af danske monarkien, hvilken isynnerhet är af vigt emedan det framför allt är om den som debatterne fördes, Det är alltså i detta ögonblick icke ngre fråga om att försvara den. utan om att ertaga den. Under sådant förhållande är den örsta fråga. som konungens regering måste föregga sig: Ar det möjligt att ernå ett sådant re sultat genom att låta de stridskrafter. som skulle å till de förenade rikenas regerings disposition för detta ändamål i förening med de danska stridskrafterna? Om danska regeringen vill på billigt sätt öfverväga. hvilka ofler det skalle krälvas af de förenade konungarikena, hvilka framför allt och främst äro törpligtade att tänka på sin egen tillvaro, kan besvarandet af dennu Iråga icke vara tvifvelaktig. Skulle konung regering vara i stånd att ästadkomma detta resultat? Den måste till sin ledsnad förklara sin innerliga öfvertygelse vara, att lika högt som hon skulle önska det, Jika omöjligt är det ockeå för henne. . Konungens regering hoppas icke blott, utan är fast ölvertygad derom, att Europa aldrig ekal kunna tillstädja danska monarkiens sönderstyck ning, och att hertigdömet Slesvig såväl som bertigdömet Holstein skola blifva till densamma återställda; men detta mål kan endast ernås genom en intervention af de makter, som äro intresserade i fredens återopprättande, så framt icke talrikare armåer än den styrka, som der kongl regeringen skulle vara istånd aut erbjuda kunna förmås att sluta sig till den kår, som hon i detta fall skulle vara redo att alsända för denna sak, och såframt man vill undgå de faror, aom ett isoleradt deltagande af de förenade konunarikena skulle kunna medföra icke blott för dem, utan tillika för Danmark sjelf. Det är en annan omständighet, som icke kan undgå att utöfva ett allvarligt inflytande på denna angelägenhet. Konungens regering har beslutat icke spara någon ansträngning för att söka häfda giltigheten at Londontraktaten, men hon anser att det icke af henne kan fordras, att hon uttryckligen och först af alla skall bryta den lidaritet, som denna traktat pålägger henne i för