Aftonbladet – 2 juli 1864, sida 2

det är icke förr än vid det andra ögonkastet, som Valeria, hvars intresse, i likhet med den öfriga publikens, är väckt till en hög grad af liflighet och styrka, är i stånd att upptäcka det krypande, grymma hufvudet, de glödande ögonen och den strimmiga, muskelstarka kroppen på den afrikanska tigern. Förgäfves väntar folket att han skall börja anfallet. Ehuru ban är tillräckligt hungrig, emedan han på ett helt dygn icke fått nåon föda, ligger det ej i hans natur attinåta sig i en öppen stid. Damasippus och Oarses utskratta honom helt högt då han smyger sig fram under skranket; och Calchås kan ej låta bli att hviska till Mariamne, att Xen förbannelse har hvilat öfver vilddjuret alltsedan han sönderslet bröderna lem för lem, just på denna samma plats, till den sanna trons förherrligande. Noshörningen synes emellertid benägen att taga initiativet: med ett kort, tungt trat rör han sig öfver arenan, lemnande efter sig sådana djupa fotspår, som tillräckligt visa tyngden af hans ofantliga kropp. En blixt, lik en verklig eld, lyser i detta ögonblick i ögonen på den hittills endast buttra och vaksamma tigern; hans hviftande svans beskrifver en halfeirkel i sanden, och han drar sig ännu tätare tillhopa, med ett djupt, lågt morrande, och synes äiven nu icke fallen för att inlåta sig i en strid, annat än då han kan hafva fördelen på sin sida. Hundratusen par ögon, om girigt stirra på de båda kämparne, kunde knappast upptäcka det ö onblick då språnget gjordes. Allt hvad de nu kunna upptäcka är noshörningens breda, bepansrade rygg, som svänger fram och tillbaka, i det han knäböjer ofvanvpå sin fiende; och skrapandet af tigerns klor mot det väldiga odjurets ogenomträngliga pansar kan tydligt höras i det aflägsnaste hörnet af det galleri, som löper omkring amfiteatern. Språnget gjordes då noshörningen för ett ögonblick vände sidan åt sin motståndare; men med en vorkligen förvånante snabbhet