Aftonbladet – 1 juli 1864, sida 2

den sjukliga aptiten hos både hög och låg. En rhinoceros och en tiger skola kämpa mot hvarandra, och i trots af de många svikpna förhoppningarne vid dylika strider, hoppas man dock att dessa tvenne djur skola vara tillräckligt vilda för att skänka åskådarne det önskade nöjet. Flera par gladiatorer skola strida mot hvarandra på lif öd; och till allt detta kommer, att ts, att en känd patricier ämnar kicklighet på den dödsbringande skådeplatsen. Mycken nyfikenhet yttras, och månget vad har redan blifvit ingånget på hans namn, hans skicklighet, arten af hans strid och utsigterna för hans framgång. Ehuru cirkus var tillräckligt stor för att kunna inrymma befolkningen i en blomstrande stad, är det icke att undra på att den i dag är full ända till öfversta randen. Såsom vanligt vid dylika folksamlingar, fördrifves väntningstiden med mat och dryck, mer eller mindre rått skämt samt mer eller mindre smickrande anmärkningar rörande åtskilliga notabiliteter som allt emellanåt träda in och intaga sina platser med buller och bång i förhållande till den vigt och betydelse de tro sig ega. Detta utsväfvande ftidehvarfs adel och framstående karakterer äro mera kända än respekterade af deras plebejiska medborgare. Det gifves likväl ett undantag. Ehuru Valerias liburniska slafvar göra sig skyldiga ill en hög grad afoförskämdhet genom den häftighet hvarmed de söka röja rum för sin , verrskarinna, då hon med sin vanliga stolta hållning går fram till sin plats invid de patriciska bänkarne, och förtrytelsen derfver äfven i viss mån drabbar den förnäna damen sjelf, ser man icke väl att Licijus åtföljer henne förr än man glömmer le våldsamma knuffar och stötar med arm5