Aftonbladet – 1 juli 1864, sida 2

— Fran bFrarberg skrives den 20 Jun: Midsommaren tillförde oss kustboar ett ymnigt regn. Grödorna stå nu i fullaste fägring och gifva hopp om en riklig skörd. — I Falu Tidning skrifves: Under midsommaren hafva våra bygder varit besökta af en stor mängd främlingar; så t. ex. uppgick antalet af dem som natten till midsommarsdagen logerade i Leksand till omkring 80. Bland de resande observerades flera vid de utländska legationerna i hufvudstaden anställde personer, utgifvaren af Göteborgs Handelstidning mag. Hedlund, m. fl. — I samma tidning berättas: En af dagarne i veckan före midsommar gick bonden skräddar Lars Larsson i Rothby i Elfs socken ut på bygden för att varsko om tillentyrs någon af skogens åbor? hade lust att a sig. DÅ emellertid färden företogs mera i afsigt att åstadkomma någon omvexling i det enformiga lifvet vid fäbodarne än i förhoppning att påträffa något villebråd, medtogs icke hunden. skytten hunnit till en något vester om Bosselbergs fäbodar belägen björkdunge, varsnade han genom det ännu helt glesa löfverket en större björn, som guppande styrde kosan öfver en myra. Hvad var att göra; afståndet var ngt, hund fanns icke och i sin reffia hade skytten endast ett hagelskott. Han ställde sig nu bakom ett träd, och sökte härma det bräande ljudet af en get. Plötsligt hejdade nalle tt lopp. reste sig på bakbenen och spetsade öronen. Nu smällde skottet; och träffat hade det, ty under ett väldigt brummande begaf sig björnen på flykten. Skytten åter begaf sig hemåt för att förse sig med hundar och nödigt biide till att förfölja bytet. Dagen derpå åternns björnen icke särdeles långt från det ställe, der han träffades af skottet, hvilket dödande inträngt i den väldiga besten som hade den endast varit en hjerpe. Skräddar Lars Larsson, som mången gång tillförene varit med om slikt ett dåd, hade under sistl. sommar utlagt en björnsax invid en bäck å ofvannämnde fäbodeställe. En morgon, då han undersökte saxen, märkte han att en björn varit der på besök samt att denne förstått alt bemäktiga sig lockmaten utan att blifva fast. Saxen blef emellertid ställd i ordning på nytt, och då Lars Larsson den 9 September, samma dag som man lemnade fälodarne, åter besökte stället var saxen försvunnen. Detta gaf anledning till en förmodan, att björnen kommit i saxen, men haft krafter nog att släpa den med sig. Efter 9 dagars sökande pagseades också axen och en derinvid liggande björn. Djuret ar dock så förmultnadt, att icke ens huden egde något värde.