Aftonbladet – 1 juli 1864, sida 2

En hänförelsens blixt lyste i den gamle mannens anlete, då han svarade: eHan gick till döden med tåligt, lugnt och vänligt anlete, för dig, dig, dig, och mig — för dem som aldrig skådat honom; för dem som misstrodde honom; för dem som sveko honom och vände honom rygoen i hans nöd. Ja, äfven för dem som plågade och mördade honom, och hvilka han förlät med en Guds fulla förlåtelse! Je , en Guds. Hvilken af edra gudar har I gjort så mycket för er? När lemnade väl någon af dem sin Olymp, utom för ett menskligt behof eller för någon mensklig idelse? Hvar är väl den konung som skulle vilja afstå sin jordiska tron och frivilligt så en vanhederlig död till mötes för sitt folks skull? I ären tappra, beslutsamma, ochjertade män, mina vänner — hvad viljen I finna hos honom som I tjenen? Ar let inte mod, tålamod, barmhertighet och lvilja för alla? Hvad tänken I om honom som lemnade hela verldens herrskarsäte för utt frivilligt gå till döden, på det han måtte köpa eder att blifva hans egna här och ler ofvan? Skynden er och ställen er unler hans baner. Jag skall hvarje dag tala ned er om honom. Det finnes icke någon fund bland hans stridsmän. Tjensten är ätt, han har sagt så sjelf; och hvarken nin eller någon annan dödlig tunga kan jeräkna belöningen.t Nog nu med detta! inföll Hippias, då an märkte sina mäns eldiga blickar och ifliga gester, och halft fruktande att Calhas talade i bokstaflig mening, och att han nöjligen skulle komma att förlora dessa jerfva män, på hvilkas blod han lefde. og nu med detta, gamle man! Vi ha ört er med tålomod; gå nu er väg. Mina ladiatorer äro värfvade af OCesar och!