Aftonbladet – 1 juli 1864, sida 2

I skolen kunna krypa dit in på era knän och den öppnar sig innan ni ännu klappat. Någonting i hvarje mans hjerta sade ho nom, under det han lyssnade, att om har endast kunde tro detta, skulle denna öfver tygelse vara mera värd än alla kejsardömet skatter. Bundna såsom. dessa gladiatore voro, att när som helst kasta sig i döden käftar, låg det någonting obeskrifligt upp höjande i den tanken, att det sista öconblie ket, hvilket äfven den likgiltigaste och lätt sinnigaste icke kunde undgå att då och di se framför sig, endast vore en öfvergång till ett högre och ädlare lif. De ord son uttalas med innerlig tro på deras sanning hafva alltid en viss grad af öfvertygande kraft; och då Calchas tystnade, betraktade honom de kringstående gladiatorerna meq blickar, i hvilka misstro och beundran på ett egendomligt sätt voro blandade; mer dock icke utan en liten glimt af hopp. Hippias, som hade ett öfvervägande ma terialistiskt skaplynne och i allmänhet icke trodde på något annat än sin klingas skär. pa, tycktes benägen att göra ett hastigt slu på ämnet, såsom endast ett förslösande aj en dyrbar tid; men hans lärjungars, och isynnerhet Escas ifver att få höra något mera om de gyllene löften som förespeglades dem, förmådde honom att korsa sina armar och lyssna med ett leende af medveten öfverlägsenhet, icke utan en viss anstrykning af förakt. ?Och höfdingen som anför 0oss?? frågade gallern efter en hviskning och en knufl från Hirpinus. Hur förhåller det sig med bonom? Edra löften äro visserligen ganskå vackra, det medger jag; men jag skulle bra gerna vilja vete under hvilken jag tjenar.