Aftonbladet – 1 juli 1864, sida 1

— Ifrån de landsorter, som höra till sädesbygden, låter det bekymrande angående penningställninen. Ifrån Östergötland, Dalsland, Bohuslän, alland och Skåne äfvensom en del af Upland och Westmanland klagas öfver hård penningbrist och många fallissementer. I Skåne lärer t. ex., enligt en officiel uppgift från filialbankens direktion i Lund, vid ett enda ting inom nämnda filialbanks område förekommit på samma dag femton konkursmål, och ifrån årets början inom två mindre härader nittio konkurser. Likaså skrifves från samma ort att hos skånska hypoteksföreningen for närvarande li; ga inne låneansökningar för 8 miliioner rdr. Uti Östergötland har konkursernas antal bland fastighetsegarne på landet under den sista tiden ökat sig på ett oroande sätt. För att i någon mån lindra det tryokande penningbehofvet, har Östgöta hypoteksförening till de lånesökande emot deras säkerhetshandlingar utgifvit i stället för kontanter föreningens obligationer till belopp af sex millioner, för att kunna disponeras i negociationsväg af de lånebehöfvande; men förlägenheten har blott i ringa mån blifvit afhjelpt genom detta palliativ, och nya konkurser af fastighetsegare afhöras ständigt, utan att krisen innu på långt när synes hafva nått sin kulminationspunkt. Om denna svåra penningförlägenhet till en god del har sin orsak i öfverspekulationer på landtegendomar sedan de goda åren 1853—1856, så torde dock skälet dertill för niirvarande jemväl mycket ligga uti riksbankens ställning, hvars metalliska kassa, enligt sista veckans rapport, blott utgjorde 15,908,407 rdr, ibland det lägsta som den någonsin varit, och hvilket haft till följd, att den verkligt utelöpande sedelstocken måst inskränkas till 29,196,714 rdr. Räknas härtill alla privatbankernas utelöpande sedlar, så är den cirkulerande numerären visserligen betydligt större, men deremot måste alltid ett visst belopp af riksbankens sedlar ligga inne i privatbankernas kassor. Det kan icke vara utan all nytta att i detta hänseende jemföra den svenska riksbankens ställning med nationalbankens Köpenhamn. Enligt den i tidningarne införda rapport för den 31 Maj, utgjorde der de utelöpande sedlarne c mindre än 25 millioner riksbanksdaler eller 50 millioner riksmynt, men å andra sidan den metalliska valutan 13,513,408 riksbanksdaler eller 27,026,816 rdr rmt; således med icke hälften så stor befolkning som Sverges, nära dubbelt så stor cirkulerande numerär och metallisk valuta i den danska banken som här. Utan att nu gå längre in i betraktelser öfver detta ämne, synes dock den anmärkningen ej vara obefogad såsom slutsats af jemförelsen emellan den finansiella ställningen här i landet, der freden ännu ej varit störd, och i det af kriget betryckta grannriket, att om, så: som det heter i Shakspeares Hamlet, det finnes någonting ruttet i staten Danmark, så måtte det finnas något ändå ruttnare inom staten Sverge i finansielt hänseende.? Hvad nu först beträffar klagan öfver hård penningbrist och många fallissementer, så äro våra underrättelser härutinnan något skiljaktiga från Dagligt Allehandas. Väl äro alla derom ense, att Östergötland, detta protektionisternas förlofvade land, innehar första rummet på listan bland de klagande, men deremot betvifla vi på goda grunder att anledningarne till klagolåten äro så stora, som man vill låta påskina. En befolkning, som växt upp i en ort der jorden lätt brukad, de allraflesta år gifver god äring, förledes ofta af de gynnsamma omständigheterna till att anse ingenting outförbart. Detta torde vara den neturligaste orsaken till öfverspekulationer och, ovan att umbära, söker man hellre anledningen i yttre än i inre förhållanden. Denna klagan torde således icke få anses såsom tecken till någon ?kris?. I Elfsborgs och Bohus län torde förhållandena vara något betänkligare, men i alla fall torde icke böra undanhållas, att hypoteksföreningarnes i dessa trakter ränteliqvider fortgått temligen ordentigt och detta vittnar i sin mon, att den jordegande befolkningen icke saknar förmågan att fullgöra ingångna förbindelser. Hvad Halland och Skåne beträffar, så lärer verkliga förhällandet vara, att i Halland, der man är van att hjelpa sig med små tillgångar, dessa icke på sednare tider lidit någon betydlig förminskning, och från Skåne hafva vi helt andra underrättelser om ställningen än Dagligt Allehanda. Om en så beskaffad kris, som den Dagl. Allehanda förespeglar, stod för dörren inom en provins, så vore det oiänkbart, att provinsens företagsammaste och aktningsvärdaste personligheter skulle sätta sig i spetsen för påbörjandet af, bland annat, icke mindre än fyra jernvägsanläggningar, uti hvilka icke blott de stora possessionaterna, utan äfven de små hemmansdelegarne med beredvillighet deltagit. Det är möjligt att dessa storartade arbeten föranleda någon tillfällig tillökning i dagsverkspriset för jordbrukaren, men detta har åtminstone ännu icke inträffat. Om således konkurser försports och deras antal är stort, så torde man dock med visshet kunna säga, att beloppet deraf i riksdalertal ej är betydligt, allraminst i jemförelse med den rika provinsens betydliga både kapitalvärde och omsättningssumma. Men måhända är Skåne misshagligt för D. A. derföre, att dess jordbrukare icke begära annat än rättigheten att sälja sina produkter der de bäst beta. las, utan alla anspråk på skydd eller invänkning. uti den fria täflan. Hvad då ändtligen Upland och Westmanland beträfar, så lärer det vara en ganska obetydlig del af dessa provinser hvarifrån klagomålen utgått. Enligt hvad oss blifvit sagdt är penuingstalningen i Westmanland gans ska tillfredsställande) och lagsökvingarnes antal snarare under än öfver det vanliga. Bland orter, hvilka icke blifvit af D. A-. uppgifna, torde deremot böra nämnas Kalmar och Carlskrona län, uti hvilka beklagligen stor förlägenhet är rådande. Anledningen härtill är icke endast öfverspekula: tionen uton snarare den i dessa trakter till folkvana öfvergångna begreppsförvirringen att man icke bör åtala eu skuld före än man blir lagsökt. Så t. ex. uppgår lagsökningarnes antal inom dessa lan på den korta tiden af 5 månader till minst lika nänga tusenden. För Blekinge filialbanka kning ensamt är i medeltel anhöngiggjord lagsökning om dagen: men detia anse i högsta grad tadelvärdt och skomligt r en bankstyrelse, ty det är utom ailt vifvel att jemtörelsevis så emå fonder, som så till denna styrelses disposition, skulle sunna utlånas utan att återbetalningen borde öranleda ett ständigt upprepande af ansökvingar till landskansliet. . ) Om uppgiften blifvit lemnad D. A. af dess gynnare baron Tersmeden, så torde han, som är hemma både i Westmanland och i All