Aftonbladet – 30 juni 1864, sida 4

I P. A. HULDBERGS Bokhandel, N:o 11 Regeringsgatan, och öfriga boklådor: PREDIKNINGAR öfver Andra Årgången af de år 1860 antagna nya Predikotexterna på Eyrkoårets alla helgedagar, INDöLAD, 2:ne delar 7 Rdr, bunden 9: 50. Men på den yttersta, den stora dazen i högtiden stod Jesus och ropade, sägande: Hvilken som törstar, han komme till miz och dricke.o Joh. Ev. 7: 37. Författarens förerd: Predikningarne öfver andra årgången af vår kyrkas nya texter öfverlemnas härmed i allmänhetens händer. De komma med samma ringa anspråk som de för ett år sedan utgifna öfver första årzången De vilja ingenting annst vara än hänvisningar till Honom, uti hvilken allena är salighet. Det är förf. mycket väl bekant ait många finnas, som fått en mer eller mindre smärtsam insigt af detta lifvets oförmåga alt tillfredsställa vårt hjertas bevär; många som säga: kan jaz icke vinna någon lycka, någon verklig glädje på jorden, o, så vill jag stminstone hafva visshet att vinna den i evizheten. Huru skall jag komma dertill Huru skall jag veta om min Gud är mig nådig; om mina synder äro mig förlåtna; om den evixhet, som bidar, blir en salig evighet Huru skal jag få visshet om att allt hvad jag tänker, hoppas, anar, äfvensom om allt hvad andra vilja lära mig, icke är idel bedrägerier? Hvem säger mig ett ord, så fast, så osvikligt, så visst och orubbligt, att jag derpå kan lägga mig att dö, irygg och lugn att icke blifva besviken? Hvem har från himmelen nedstigit för att lära mig vären dit? I det all vbrligaste, som afzör mitt öde för den outransakliga evigheten, hvem säver mig sanningen? — Motsägelser efter motsäcelser, stundom det vildaste oförnuft, grinar emot mig i alla tiders så kallade vishetslärors. Hvar finnes något, som jag kan otvifleligt tro, som öfverensstämmer med förnuftets och hjertats eviga fordringar? Dessa predikningar vilja ingentinz annat vara än hänvisninzar till svaren på dessa frågor, i öfverensstämmelse med innehållet uti det ord, som är valdt till motto för denna bok: På den yttersta den stora dagen i högtiden, stod Jesus och ropade, säögande: Hvilken som törstar, han komme till mig och dricke! ,Jesusa! Ja, der hafva vi det stora, det välsignade namnet, vid hvars ljud stormarne tystna och alla knän böja sig. Ilan kan besvara frågorna; Han bär nyekeln till paradisels port. Han är uppståndelsen och lifvet. Han har det lefvande vattnet, som släcker törst evinnerligen. Deå längtande själen, det suckande hjertat, den forskande anden hänvisas till Honom. Till hvem eljest i hela verlden skulle de hänvisas? Herre, till hvem skola vi gå? Du hafver eviga lifsens ord. Har det lyckats dessa Predikningar att rätt hänvisa till Honom, så är deras ändamål vunnet, och då vill deras förf. prisa sig lycklig och tacksam för det han fått nåd att frambära det viltnesbördet.s Förf:s Predikningar öfver första årgångens texter finnas äfven i bokhandeln. i FRANS SVANSTRÖMS Bokhandel, Södermalmstorg N:o 8. af J.