Aftonbladet – 30 juni 1864, sida 2

MV SMD AE UAE AED SM TELNR EM VIBET nisation eller någon enskilt person? Redan kort efter Fredrik VII:s död har mellan de begge pretendenterna, storhertig Peter af Oldenburg och prins Fredrik af Augustenborg, förts en liig korrespondens angående deras arfsrättigheter. De begge potentaterna äro fullkomligt ense om att Slesvig och Holstein böra lösryckas från Danmark och att dessa hertigdömens rättigheter böra försvaras med den samvetsgrannhet, som endast tyska furstar äro besjälade af emot sina undersåter; men beträffande den mindre entliga punkten som rör frågan om hvilkendera af de begge furstarne, som med rätta kan göra anspråk på att realisera Tysklands sköna tanke på ett sjelfständigt BSlesvig Holstein, gå de skiljda vägar, fastän begge äro uppfyllda af det mest uppoffrande intresse för slesvigholsteinarnes bästa och vida höjda öfver alla cgennyttiga afsigter. Augustenborgarens bref, som ännu icke blifvit bekant, innehöll en anmodan till storhertig Peter om att denne, på grund af sitt varma deltagande för Slesvig-Holstein och begges familjeförhållande ville välvilligt erkänna den vugustenborgska gesandten vid förbundsdagen, och härå gaf den oldenburgska kusinen under den 20 Nov. förlidet år med blödande hjerta följande svar: Nådigste herre! Edert bref kom mig tillhanda i går afton. De ädla känslor, som ni häri lägger i dagen, kära kusin, kunna blott gifva ökadt värde åt det stora förtroende ni visar mi Ni kan vara fast öfvertygad om att jag älven i framtiden skall, äsom jag hittills har gjort, rikta alla mina äfvanden och alla mina krafter på att representera och försvara Slesvig-Holsteins rättigheter. Jag anser deta som en helig pligt för alla medlemmar af värt gemensamma bus; att hela Tyskland unser Slesvig-Holsteins rättigheter för en nationalhelgedom kan endast öka våra pligter. Jag är derföre fullkomligt genomträngd af medvetandet af hwi stort ansvar jag har att bära i denna allvarliga kris. Just denna känsla af ansvaret tvingar mig att med tungt hjerta erinra eder om utt min fast grundade öfveriygelse om rätten är afvikande från eder i en af de vigtigaste punkterna. Jag har utan omsvep uttalat detta redan i min skrifvelse al den 20 Februari 1859 och beklagar djupt att jag nu, i ett så kritiskt ögonb som detta, mäste uppträda inför eder med en delvis (2) afvikande uppfattning i stället för med obetingadt samtycke och understöd. Mellan oss bäda råder ingen meningsskiljaktighet i fråga om Blesvig-Hoisteins rättigheter mot Danmark och således icke heller om ait konung Christian IX icke har nägon rätt att bestiga Slesvig-Holsteins tron. Jag har sjelf protesterat emot att han tilltillträdde regeringen i hertigdömena, såsom ni tioner af bilagde not. Afven i mina ögon år hans regering i Slesvig-Holstein renta en usurpation, som Tyskland ej kan fördraga och just härpå går min framställning till förbundsdagen ut, af hvilken framställning bör följa en seqvestrering från förbundets sida, i enlighet med förbundsrätten. Men hvad era och ert huses rättigheter angär, mäste jag tyvärr öppet och oförbehållsamt uttala, att det just är denna punkt, hvari mina åsigter alvika från era, kära kusin. Jag kan för min person isynnerhet fritt yttra mig härom, enär jag sjelf såsom medlem at det gottorpska husets yngre linie ännu icke i närvarande ögonblick, som n: vet, har någon rätt till arfsföljdenh, utan blott en eventuel successionsrätt, hvars verk eamhet, enligt den gottorpska successionsordningen, ännu ligger i en aflägsen framid. Deremot var högtsalig kejsar Nikolai, som ni vet, vid Warsehauprotokollets afsluande ledd af den åsigten, att i nu inträdda all tillkommer rätten till arfsföljden i herigdömena den förstfödde af den äldre gotorpska linien, och dennu äsigt är enligt min fasta övertygelse väl grundad. Kan let derför vara möjligt för mig, kära kusin, att understödja de anspråk ni för näraraude gör gällande på arfsföljden i herigdömera, eller ens att gilla dem? Det vore ut rent af handia emot min egen öfvertyselse om det rätta och emot de pligter. vilka åligga mig såsom medlem af gottorpska huset och särdeles på grund af min amiljeförhållanden till kejsaren af Ryssland. Jessa korta antydningar torde vara tillräckiga att öfvertyga er om att jag ej är i illfälle att gifva min gesandt vid förbunds wagen instruktion att erkänna er. Jag oppas nit den fullkomliga uppriktighet, varmed jag besvarat ert förtroende, ej kall kunna leda till att detta för mig dyrmura förtroende någonsin blir rubbadt. Med ann högaktning o. V., 0. 8, v.? Om de nya preussiska örlogskorvetterna, som väntas till Bremerhaven, innehåller )stsee Zeitung eu notis, enligt hvilken de kola vara köpta i Frankrike. Det skall ara tvenne ursprungligen för de konfedeerade staterna i Amerika inköpta korvetter andra tidningar påstå dock om dessa att