Ett skottskt blad, Glasgow Examiner, innehåller följande märkliga betraktelser öfver deu nuvarande ställningen inom engelska konungahuset och det inflytande densamma utöfvar på den yttre politiken. Det är utom allt ivifvel att drottningen numera förlorat en del af sina undersäters hänryckia tillgifvenhet; att prinsen och prinsessan af Wales börja intaga hennes plats uti folkets hjertan, samt att dagliga bevis å en söndring inom konungahuset äro löranden. Detta är en sak, som djupt måste beklagas och tagas i allvarligt öfvervägande, Drottningens namn utgjorde ända från hennes giftermål till prins Alberts död någonting, vid hvars blotta uttalande alla menniskor blefvo vältaliga. Under hennes företa enketid egnuades nationens sorg lika mycket den eiterlefvande som den bortängne. Hennes afsöndring ifrån verlden etraktades med vördnad såsom en helgedom, hvaruti inga andra regeringsomsorger än de allranödvändigaste borde få intränga. Men efter en tid antog folkopinionen formen af ett mildt klander öfver denna fortfarande sorg, som beslöjade drottningen från hennes folk och satte henne ur stånd att åter fullgöra sina offentliga pligter. Och när omsider förhoppning syntes vara förhanden om att hennes majestät ej längre ville anse sin sorg säsom eu börda utan som ett heligt minne, började hennes unÅdersåter ånyo såsom fordom blicka upp till henne såsom till landets glädje och stolthet. Men en förändring är nära, för attej säga att den redan inträffat. Ryktet med sina tusen tungor är alltid mest högljudt då det talar om troner. Den tron gör sig. allt mer och mer gällande, att inom palatsets innersta ministrarnes åtgärder på ett inkonstitutionelt sätt ledas och förestafvas, och att en stor nations enhälliga vilja ho-. was med att bli underordnad en individuel och oansvarig myndighet. Vårt lands nuvarande konstitution är ett arf från årbundraden, ett frihetsbref, som endast genom. en följd af små segrar kunnat vinnas iträn enväldet. Må ingen enskild person, så högt uppsatt den än må vara. fördrista sig att komma vid grundlagens helgedom. Nolumus leges Anglie mutari. Vi tåla ej någon änåring i Englands lagar. Den kungliga femiljens husliga förhällanåen befinna sig just nu i en betänklig kris. Då vi så högt gladde oss öfver att se vår drott. nings barn ingå förbindelser med utländska konungeahus och deruti trodde 0ss seen borven för Europas fred, ånade vi icke att en tid kunde komma, då kriget skulle tillvägabringa en skilsmessa emellan befryndade hjertan. Men nuhar allt fått ett aunat utsöende. Tysklands vilda instinkter och dess ärfda lystenhet efter landvinningar och makt hota med en sönderstyckning af Danmark: sek dess utplånande från staternas antal. En indamålslös konferens, som bereder Preussen ett väl behöfligt andrum och gör. dess motståndares ställning ännu mera förtviflad — är det enda, som för ögonblicket fördröjer, ett urgammalt konungarikes undersäng. Å ena sidun kan drottningens modershjerta ej annat än hysa intresse för en dotters väl, och denna känsla antager formen ar tillgifyvenhet för dem, ät hvars vård hon anförtrott henne. Å andra sidan kan prinse af Wales icke med köld betrakta den: förrätt, som vederfares hans svärfader och kanse gemål åser med eorg och förvåning att den britiska likgiltigheten kan låta ett: tappert folk öfvermannas af en röfvareskara, Men desea känslor få icke komma i strid med högre pligter och förestafva en mini-)