Aftonbladet – 30 juni 1864, sida 1

9 VN paTUenUuv Satt UppClhbvalat Bg VvIG Idet nyss hållna skarpskyttemötet å Sanna: hed. Det af Stockholms och Göteborgs :) skarpskytteföreningar redan vid rörelsens , I första början gifna föredömet, att efter Isträfva en fullständig militärisk organisåtion och truppens ordentliga militära utbildning, har blifvit följdt öfverallt i landet. Det svenska skarpskyttemötet skilde Isig derföre också väsentligen från TurnerI fester, skyttefester och dylikt i andra län. der, der man vid större sammankomster från skilda orter visserligen har, såsom elt slags förevändning för tillställningarna, nåJgra pristäflingar, några målskjutningar eller dylikt, men der man snart kommer till hufvudföremålen för sammanträffandet: de kolosIsala banketterna med thy åtföljande pokulerande och ändlöst talande. — Skarpskyttekårerna på Sannahed ryckte in, slogo läger, gjorde sitt korta möte samt bröto upp och hemtågade i fullt militärisk ordning, alldeles såsom reguliera trupper. Det icke minst anmärkningsvärda härvid var den lätthet, med hvilken smärre afdelningar kunde genast sammanföras i bataljoner och såsom sådana vara redo att ögonblickligen samverka med hvarandra och med afdelningar af den stående armen. Det visar sig häraf, att om än, till följd af lokala förhållanden, en mängd skarpskytteföreningar räkna blott ett jemförelsevis mindre antal ledamöter, skall man i behofvets stund med största lätthet kunna på en hotad punkt sammanföra. i kringliggande nejder hemmahörande föreningar och finna dem redo att genast sluta sig tillsammans i afdelningar af mera aktningsbjudande styrka. Säkert är emellertid, att en god förberedelse till en sådan möjlig samverkan skulle ligga deri, att man började mera allmänt samlas någon gång om året från ett större område, t. ex. från ettlän, eller från elt par län, efter omständigheterna, för att öfva sig gemensamt under en eller annan dag, utan att dervid upptaga den dyrbara tiden med kostsamma samqväm af annat slag. Deri skulle icke blott för hvarje särskild förening och för hvarje enskild man inom föreningarne ligga en sporre till förvärfvande af största möjliga militära ut: bildning, utan skulle derigenom tillika ut. bildas den känsla af gemensamhet, den föreställning om en möjligen blifvande samverkan, som kunde, då det gäller, i hög grad underlätta åstadkommandet af en sådan. Vi ha nyligen haft tillfälle höra en af skarpskytterörelsens högststående gynnare med värma yttra sig om fördelarne af sådana sammandragningar af skarpskyttar från större områden, och den på Sannahed vunna erfarenheten har endast bekräftat riktigheten af hans åsigt. En särskild anledning till tillfredsställelse har man med anledning af Sannahedsmötet i den omständigheten, att intet tecken till störande upptråde af något slag inträffade genom någon af de frivilliges förvållande. Disciplinens hand slappades intet ögonblick, ehuru de här sammanhällas, icke af frnktan för några stränga krigsartiklar, utan endast af medlemmarnes sjelfaktning och hederskänsla, af den inbördes aktningen och förtroendet mellan trupp och befäl samt al den kåranda, i ordets bättre mening, som hastigt utbildat sig inom föreningarne. Göteborgs Handelstidnings korrespondent gör med anledning häraf några betraktelser, som vi anse oss till slut böra återgilva. Han yttrar: ?Intet enda missöde, ingen enda ledsamhet har, såvidt ref. känner, stört det goda intrycket af skarpskyttemötet å Sanna hed. Framför dess djupt allvarliga bakgrund träda endast angenäma och hugnande minnen, som innebära en borgen för att detsamma till skarpskyttesakens befrämjande skall efterföljas af många liknande möten i allt större skala under kommande år. Till deras lugnande, hvilka möjligen skulle jaga någon anstöt af det prof på dithyrampiska utgjutelser, som ref. meddelat från Stockholmsskarpskyttarnes läger, ville ref. när hafva uttalat den önskan, att någon frig, men förståndig nykterhetspredikant nåtte hafva bevistat mötet å Sannahed, lå han skulle fått tillfälle att se en styrka if omkring 3000 man, inom hvilken under le trenne dagar, hvarom här är fråga, ej len ringaste oordning eller öfverflödig libaion förekom. Denna anmärkning torde vara på sin plats, sedan man erfarit, attett not skarpskytteiden fiendtligt parti bland oresterskapet numera ej blott begagnar sin ranliga käpphäst, sabbatianismen, för att ida till anfall mot det frivilliga nationalörsvaret, utan ock i blind och oförnuftig anatism missbrukar det vackra nitet för nyk: erheten, för att göra den fosterländska saen misstänkt, derunder icke betänkande, tt de frivilliga militäröfningarne, vid hvilka e bildade klassernas ungdom är talrikt reresenterad och som öfvervakas och ledas f allvarliga och sedliga befälhafvare, utöra de bästa medel att utbreda en manlig ch ädel anda till hela nationens ungdom ch alt skapa nationalfester af helt annan eskalflenhet än de nöjen, till hvilka folketa öner annars äro hänvisade. Specielt borde nan rekommendera hrr riksdagsprester att aga skarpskyttarne å Sannahed till sin öresyn i måttlighet vid de fraternella midagsmåltider och sexor, hvarmed dessa förstämnda pläga krydda sina riksdagsbestyr. Jet tillkommer skarpskyttekårerna i alla mndsändar — och de skola äfven uppfylla enna pligt — att genom sina exempel veder: igga belackarne, i hvilket fall dessa, gåom hitintills, skola komma att predika för öfva öron, intills den tidpunkt är inne, då varje motstånd mot den fosterländska saen af sig sjelft upphört och alla insett desa etydelse för fäderneslandets trygghet och venska nationens bestånd under tidens stor. var. Det är hugneligt att finna, att det åtrinstone gifves en organ inom den tyska dningspressen, hvilken icke är alldeles förlindad af det fanatiska mot Danmark rikswde eröfringsbegäret, som i närvarande und kommer tyska nationen att förbise na egna verkliga angelägenheter och allcles förgäta hvad dess frid tillhörer. Det