blanka vapen? Håll du dig till din egen pojksysselsättning och blanda dig inte uti strider som tappar blod ur kroppen vid hvarje slag! Jag skulle tro att jag är herre här.s Euchenor stod just på väg att gifva ett buttert svar, då en knackning på dörren väckte hans uppmärksamhet. ben slogs upp, och till allas förvåning, Escas icke minst, stod Calchas framför dem. Hell!t sade den gamle mannen vänligt, i det han såg sig omkring, medan hans vördnadsvärda utseende och lugna, värdiga hållning på ett sällsamt sätt kontrasterade mot gladiatorernas råa styrka och grofva drag. Hell!4 upprepade han, leende åt den förvåning hans uppträdande tycktes framkalla. Hippias saknade icke en krigares rättframma höflighet. Han gick fram till främlingen, bad honom vara välkommen och frågade honom om anledningen till hans besök; ty, sade han, att döma al ert utseende, min fader, kan det kn:ppast vara ett ärende som står i samband med mig och mina härvarande lärjungar, hvilkas yrke, som ni torde märka, är kriget. Äfven jag är en krigare, svarade Calchas lugnt, i det han såg den förvånade fäktmästaren rakt i unsigtet. Gladiatorerna hade nu samlat sig omkring honom, likt pojkar, som dått skollof, benägna för alla slags skälmstycken. En krigare! ropade Euchenor, i sådant fall fruktar ni inte stål.s Och isamma ögonblick ryckte han till sig från väggen ett kort, tveeggadt svärd och föll ut dermed mot den gamle mannens bröst. Cal vs rörde icke en muskel; hans hy undergick icke den ringaste förändring, och icke ens hans ögonlock darrade, då han blickade stadigt på greken, som sannolikt endast hade Bsyftat ett grolt skämt och föga bekymrade sig om utgången deraf, Svärdsudden hade träffat vecken på den gamle mannens kappa, då Rufus slog undan den med handen, medan Hippias gaf angriparen