Aftonbladet – 29 juni 1864, sida 3

deras egna, sålunda helt oförfäradt räkna på deras öfverseende och, så att säga, förlita sig på denna högre natur, hvilken hvarje menniska känner inom sig, om den ock ieke ännu uppvaknat till fullt medvetande. Äfven Hippias kände inflytandet af hans gästs tillförsigt och svarade temligen arigt: Om ni är en krigare, behöfver jag inte säga er, att vi här endast sysselsätta oss med en förberedande exercis. Ni skall få se min trupp visa sig bättre till sin fördel då den deftilerar förbi Ceesar vid fäktarspelen under Ceres-festen.t Calehas såg sig forskande omkring. Nå än kören då, sade han, fsom jag hört dåna med så krigiska toner då edra leder marschera förbi den kejserliga stolen, äro ni riktigt hemma i den, mina vänner? Öfvar ni er i sång likaväl som i svärdslek och brottning? Han hade nu fästat deras uppmärksamhet. Halft intresserade, halft förvånade öfver hans sällsamma ihärdighet, betraktade de hvarandra skrattande, och utbrusto i den vilda, skallande slutstrofen på deras hemska grafsång: tAve Cesar! Morituri te salutant ! Då de sista tonerna förklingat, hvilade en djup tystnad öfver hela skolan; äfven hos den råaste och lättsinnigaste låg det näågonting tankeväckande i dessa ljud, som de alltför väl visste skola blifva den sista musik de fingo höra på jorden. Calehas vände sig plötsligt om till Hipjas. P? Nå, än solden, som Cesar ger edra män ?4 sade han. SDå han köper dem med hull och hår, måste de stå honom bra dyrt. Huru många tusen sestertier betalar han för hvar? Ett rått skratt ljöd omkring honom vid denna fråga. : Sestertier!? svarade Hippias. OCeesars frikostighet sörjer rundligen för sina kämpars öfning och föda. Granska sannt! tillade Rufus under ett