Aftonbladet – 29 juni 1864, sida 3

Några minuter derefter sammanträffade de vid trente et quarantebordet. SÄmnar pi spela? frågade den unga enkan med ett kokett leende, vändande sig till engelsmannen. Ja Om hvad? Åh, en bagatell bara. I detta ögonblick ropade bankiren: Rödt! Jag har förlorat! utbrast sir Henry. Hur mycket? frågade Henriette. ?Ah, hvad vet jag, kanske öfver trettio årt Med dessa besynnerliga ord rusade han på dörren, Hr de Saint P följde honom, utropande: Lugna er. min herre, det hela var blott ett gyckel!... Ni får icke döda er! Men alla böner voro förgäfves. Engelsmannen förklarade att hans ära fordrade att han tog lifvet af sig och att ingenting i verlden kunde förmå honom att afstå derifrån. Den följande morgonen hade han redan lemnat Ems. Tre dagar derefter berättade några resande, hvilka anlände från Wiesbaden, att en ung enelsman dagen förut, efter att på spel hafv örlorat hela sin förmögenhet, skjutit sig för pannan. i En engelsman ? frågade fru D nyfiket och tänkte på sin så plötsligt försvunne tillbedjare. ?Vet ni hans namn? Han hette Henry Hanover.? Huru — sir Henry var spelare! utropade damen, och dertill ruinerad! — Gud ske lof att det aldrig föll mig in att gifta mig med honom.? Och hvilket blir mitt öde? frågade i detta ögonblick hr Saint P-. Ni får också en korg, ty jag gifter mig redan i höst med min onkel, markis de S; han är visserligen 62 år, men han har tvåhundratusen francs i ränta; affären är längesedan uppjord. ; Det påstås att hr de Saint P blifvit misantrop, icke för den korg han fått, utan emedan han kunnat älska en dylik qvinna. — Från revyn med preussiska flottan i Svinemiinde den 6 dennes berättar Anklamer-Zeitung följande episod: onungen inspekterade Arcona: det gjordes klart skepp och derpå följde en allmän exercis med kanoner och segel af hela eskadern. Vid de sista manövrerna hade emellertid ett fel blifvit begånget, som undfallit de sakkunniges ögon. En fin stämma hördes då, vid exercisens slut, plötsligt fråga den kommenderande korvettkaptenen Hassenstein: Skall det der märsskotet bli stående så der?? Frågan väckte allmän häpnad, då man genast insåg felet; men öfverraskningen ökades då man såg att den nautiker, som frågade sålunda, var ingen annan än — kronprin: sessan, hvilken, som bekant, är en engelsk prinSessa. — Pen nya jätteballongen. Lördagen d.11 dennes lyckades det ändtligen hr Eugene Godard att få sin jätteballong lVAigle (Örnen) att höja sig. Hitintills hade alla den djerfve luftseglarens försök att i detta hänseende uppnå ettlyckligt resultat varit förgäfves, och den talrika publik. som varit närvarande vid dessa fruktlösa försök, hade dervid uppfört sig så stormande, att polisen fann sig föranlåten att förbjuda Godard att vidare sälja några biljetter till den högtidliga akten, som derföre måste försiggå i största tysthet. Kl. 8 på lördags e. m. visade sig emellertid TAigle helt oväntadt midtöfver Place de la Concorde för de förvånade parisarnes blickar. Det var en egendomlig, men vacker anblick som han då erbjöd. Han tycktes komma ned liksom från skyarne, stannade derpå plötsligt och sväfvade i öfver 20 minuter öfver Place de la Concorde, utan att göra den minsta rörelse. Ehuru på temligen långt afstånd från marken voro hans dimensioner dock ofantliga. Under honom brann en klar låga af antänd halm, ty FAigle är konstruerad efter den gamla metoden. Man kunde icke upptäcka om han förde några passagerare, dertill var afståndet för stort, men de kolossala örnar, som äro anbragta vid sidorna af ballongen, kunde tydligen urskiljas. Omkring kl. !9 satte en lätt vindkåre ballongen i rörelse och han sväfvade nu majestätiskt framåt öfver Tuilerie-trädgården och Seinen. Så fort ballongen satt sig i gång, kommo också de soda parisarne i rörelse och galopperade i allsköns naivitet åt Tuilerie-trädgården till, då PAigle redan längesedan hade passerat Seinen och Faubourg S:t Germain. Omkring kl. 9 anlände ballongen till slätterna vid Montrouge, unsefär halfannan timmas väg från Paris befästningar. Der beslöt Godard att nedstiga. Detta var emellertid ingen lätt sak, och samma scener upprepades nu som vid Geants nedstigande uti Hannover, ehuru i mindre skala och lyckligtvis atan att någon olycka inträffade. Man kastade ut ankaret, men detta var icke starkt nog att 1varhålla ballongen och denne rusade framåt i ifver en timma, förföljd af en talrik menniskomassa, som förgäfves sökte att fatta tag i de utkastade linorna och få jätten att stanna. Alla örsök voro dock till en början fruktlösa, FAigle fortsatte sitt lopp i vilda språng och först kl. half i lyckades man att bringa honom till fullstänlig ro. Lyckligtvis skadades ingen af de 5 pasagerarne, hvilka ändtligen fullkomligt helskinade fingo sätta sina fötter på marken. Ballonsen sjelf skadades obetydligt. Deremot blefvo lera akerfält alldeles förstörda icke allenast gerom ballongen, utan äfven och kanske mera geom den svärm af menniskor, som eskorterade len under de kritiska 6 qvarten.