Aftonbladet – 29 juni 1864, sida 2

tade upp från sin stol. Hvarför sade du icke det förr? Fort, flicka; hit med min mantel och sandalerna! Jag vill gå dit genast.? Hon var icke sen att hjelpa honom. Inom få minuter var Calechas färdig att gå, och när hou stod i dörren och blickade efter honom och såg honom vika förbi gathörnet, sämmanknäppte Mariamne sina händer och framhviskade en tacksägelse för framgången af hennes välmenta list, medan den gamle mannen vandrade raskt fram till sin bestämmelseort, förtröstande på renheten i sitt uppsåt och på den ogenomträngliga sköld, söm skyddar ett ädelt hjerta vid uppfyllandet af ett heligt kall. ?Den saken kommer mig icke vid?, var en okänd sats för den förste kristne. Han hade i friskt minne liknelsen om den barmhertige samaritanen, och det föll honom aldrig in att, lik fariscen, gå sin väg fram?. ;Veriden har blifvit åtskilliga århundraden äldre, men är väl denna berättelse om den vätnlöse sårade resanden mindre lärorik och uppbygglig nu, än den då var? KAPITLET XVILJ. Bevingade ord. Gladiatorerna hvilade från sitt arbete. Bruna bröst häfde sig och flämtade; djupa röster skrattade och svuro med den återkommande andedrägten, starka armar sågo tyngre och starkare ut, då atleten hvilade sina stora händer på sina höfter och genom denna ställning med ett visst koketteri läto sina väldiga muskler framträda i full:dager. Esca och hans sednaste antagonist torkade svetten från sina pannor och betraktade hvarandra med ifriga blickar, som om de för ingen del varit ohågade att förnya striden, så jemt hade den vägt under den sista sammandrabbningen. Hirpinus nedlade med en suck af, lättnad de tunga klubbor han hade svingat. Ingen oöfvad arm hade kunnat lyfta dessa väldiga verktyg från marken, och likväl hand