Aftonbladet – 29 juni 1864, sida 2

menniskor, den mest sorglösa och öfverdådiga af Roms hela befolkning, så var det troligt att han på samma gång skulle erfara något om hvad Esca hade för sig — kanske bli i tillfälle att afråda honom från att sluta. sig till det vilda band, i hvilket hon nu fruktade att han stod i begrepp att låta upptaga sig. Kanhända har han någon obeämd förhoppning om att sålunda vinna sin frihet?) täokte den unga flickan, och hennes hjerta bultade vid föreställningen om att det var för hennes skull som friheten nu hade blifvit så dyrbar för barbaren. ?Kanhända bar han aftvingat sin herre något obestämdt löfte, och i stolt förtröstan på sin styrka och sitt mod, drömmer han icke om fara eller nederlag; men ack! om det skulle vederfaras honom något ondt för min skull, hvad skall det då bli af mig? Jag ville hellre dö tusen gånger, än att hans vackra ansigte skulle bli vanstäldt af en skråma ! De inläras till sitt blodiga tidsfördrif på nästa gata, sade hon; jag kan höra slagen när jag gär ner för att hemta vatten. Slug, utdelade så att säga på lek; hvad måtte de icke då vara på allvar !? Det är ingen tid att förlora?, sade Calches. Ceres fest skall snart firas, och den romerska mobben skulle anse det vara ett tarfligt skådespel, om icke åtminstone några hundrade gladiatorer slagtades. Barn, jag vill besöka dessa menniskor i morgon; de skola smäda mig, men efter någon tid skola de lyssna till mig. Om jag också blott kan få makt med en enda, vore -han än den lägsta och mest förk:stade af bandet, skall let dock vara en större triumf än tusen segrar, en oändligt dyrbarare vinst än alla Roms skatter? ?I morgon torde det vara för sent?, ger. mälte hon, medan hon gick igenom rummet så, att hon kunde dölja sitt ansigte. Skc an är full i dag. Jag — jag tyckte jag såg len der barbaren, som var här nyligen, gå n dit för ett par timmar sedan.? Britten !? utbrast Calchae, i dethen stör