Aftonbladet – 29 juni 1864, sida 1

STOCKHOLM den 29 Juni. Af de förhandlingar, som egtrum i dans ska riksrådet straxt efter dess öppnande, till följd af en interpellation till ministeren, har man fått ett nytt bidrag till en karakteristik af den nuvarande engelska ministeren och det sätt, hvarpå den håller gifna ord oeh häfdar Englands ära. Man erfor nemligen dervid af konseljpresidenten Monrad; att Russell, innan danska regeringen gick in på vapenhvilans förlängning, uttryckligen förklarat att, om Danmark medgåfve en sådan förlängning, engelska ministeren förpligtade sig att hvarken sjelf framställa eller understödja något från en annan sida framkommande förslag, som vore ogynnsammare än det af den 28 Maj, såvida icke danska regeringen sjelf dertill samtyckte: Konseljpresidenten tillade, att han icke vore i stånd att upplysa huru det nya förslag, som grefve Russell sedermera framställt oc hvartill danska regeringen allsicke gifvit sitt samtycke, kan Tåta förena sig med det af engelska utrikesministern gifna löftet. Man finner i detta yttrande en så direkt förebråelse för groft löftesbrott som diplomatisk sed och anständighet kunna medgifva. Det vill synas som skulle i våra agar det forntida ordstäfvet om ?fides punica? få en verklig tillämplighet på vår tids Carthago och dess sätt att uppfatta helgden af tro och lofven. Det är temligen bekant, att Danmark aldrig hade inlåtit sig på en vapenhvila och å blokadens upphäfvande, hvarigenom Nord-Tyskland hunnit hemta sig för längre tid, om icke engelska regeringen underhand hade låtit förstå, att resultatet af vapenhvilan antingen skulle blifva en dräglig fred eller också bistånd från Englands sida, ifall de tyska makterna förkastade hvarje billig uppgörelse. Det sista har skett; hela Tyskland reder sig till att deltaga i den ära, som Preussen och Österrike förvärfva genom att såsom röfvare anfalla Danmark; der tillrustas en storartad, en i sanning ridderlig kamp; i stället för att det förut endast var 53 millioner mot 1!2 million, måete det vara minst 73 millioner, som skola gripa sig an för att utföra det storverket att lemlästa det lilla Danmark. Och engelska regeringen förklarar sig nu ärna följa samma herrliga politik som hittills! Rörande det förnyade utbrottet af fiendtligheterna yttrar danska Dagbladet för i måndags följande: Konferensens upplösning sammanfaller i tid med vapenhvilans utgång. Fientligheterna hafva åter börjat. En berättelse från krigsministeren innehåller att det i går har skjutits från batterier på slesvigska fastlandet öfver till Als. I norra Jutland hafva de tyska trupperna koncentrerat sig, och general Vogel von Falkenstein har förlagt sitt hufvudqvarter från Aarhus till Randers. Å danska sidan väntar man ett anfall på Fyen, och med minne af Sönderborgs bombardemang söka invånarne i den öppna staden Middelfart att sätta sina personer och sin egendom i säkerhet. Från marinministeren har utkommit kungörelse om att blokaden af de preussiska Östersjöhamnarne och af de i fiendens våld varande hamnarne på slesvigska och holsteinska kusten skall blifva förnyad så fort som möjligt. Vi äro således återinne i kriget, och fastän det icke är sannolikt att större militära operationer komma att företagas från någondera sidan på den närmaste tiden, måste man dock vara beredd på att våra fiender skola fara fram mycket energiskt och konsiderationslöst. Det gäller att visa uthållighet och göra hvad vi med våra svaga krafter förmå för att hålla fienden stången utan att utsätta hären för någon väsentlig förminskning af dess styrka. Denna gång är det kanhända i första rummet hafvet som skulle vara valplatsen för vår strid med fienden. Det tyckes vara otänkbart att Danmark skulle blifva öfvergifvet af England, men någon tid måste gå åtinnan det kan uppträda aktivt på vår sida. Den nyss ingångna veckan skall förmodlisen visa oss de första tecknen till en kris I parlamentet, som kommer att gifva uttryck åt den hos nationens vida öfverväande majoritet rådande opinionen och blifva afgörande för vårt fäderneslands hela ställning.?