Aftonbladet – 28 juni 1864, sida 3

sianus vill hafva litet rådrum för att förfölja vår stam, och kejsaren, illa deran som han är, skall säkert låna ett gunstigt öra åt min brors fredsförslag. Redan nu förklara sig legionerna, i fjerran trakter, emot Vitellius; och inbördes kriget, den förförlisaste af alla landsplågor, förhärjar provinserna och inftränger i sjelfva Italien. Det ir icke längre sedan än i går, som underrättelse anlände till Rom om hela flottans uppror vid Ravenna, och i detta ögonblick har måhända Cremona fallit i händerna på Antonius, den-der soldaten-oratorn med jernarmen och silfvertungan. Fullväl veta vi y vi hafva hört det af den, hvilkens ord Idrig skola varda förgätna, att Sett rike, som söndrar sig emot sig sjelft, kan icke blifva beståndande; och tror du, barn, att detta är en tid för den utlefvade vällusting, som bär purpurn härstädes, att föreskrifya vilkor för en main sådan som din fader? Allt står i Guds hand, såsom jag aldrig har upphört att predika: men jag kan ieke förstå annat, än att en bättre dag omsider måste randas för Judea, att hennes fiender skola blifva förströdde, hennes härar seserrika och hennes höfdingar — — men ivad hafva vi att göra med svärd?4 afbröt nan plötsligt, medan hans tindrande ögon och lifliga åtbörder buro vittnesbörd om len eldiga ande, som ännu allt emellanåt ville lyfta sig på starka vingar. Vårt vapen är korset, vårt krig är icke af: denna verlden, vår triumfligger i vår ödmjukhet, och när vi äro djupt förnedrade, då äro vi som mest upphöjde. O, att den tiden vore kommen, liksom den förvisso skall komma, lå Cesar skall vara nöjd att få taga endast let som Cesar tillhörer, och då menniskora skola samlas under en fana och i ett bröIraskap från alla vrår af verlden !? (Forts. följer.)