Aftonbladet – 28 juni 1864, sida 2

mindre fint skämt och ett mustigt, ehuru temligen godlynt gräl den vanliga form medelst hvilken olikheten i åsigter gaf sig uttryck inom fäktskolan; ty hotelser bland män, hvilkas yrke var att kämpa till döds, måste naturligtvis helt enkelt förefalla löjliga; och att slåss annat än offentligt och för penningar, endast såsom ett barnsligt sätt att förspilla tiden. Med allt deras akt för döden och deras utomordentliga mod, då de ställdes emot hvarandra för att roa folket, synes dessa gladiatorer, måhända till följd af sjelfva sitt yrke, hafva varit föga dugliga till några längre och mera uthålliga ansträngningar. Då de förenades under örnarne, hade de ofta så föga disciplin, att man kna pan kunde lita på dem inför en fiende. Å hända låg det en viss skrytsamhet i det sätt hvarpå de vid inädet på cirkus svängde sina vapen och helsade Ceesar från dem som gingo att ör. För öfrigt måste de då strida i ett hörn och utan någon möjlighet att komma undan. Modet är af många: olika slag. Män kunna vara tappra af olika bevekelserunder — af ärelystnad, af täflan med anra, af vana att möta faran; några af ett medfödt chevalereskt lynne, understödt at starka nerver. Endast det sista slaget är fullt pålitligt och en verkligt modig man möter en oväntad och ovan fara om icke med tillförsigt, så åtminstone med det orubbliga beslutet att göra sitt bästa. Hirpinus vände sig mot Euchenor, för hvilken han under inga omständigheter hyste någon synnerlig vänskap. Du talar om din konst, sade han, och om din grekiska skicklighet, mot hvilken äfven våra romerska senor och muskler iro af föga värde. Vågar du hålla stånd mot denne barbar med cestus på? Jag menar, om du bara skulle vilja utbyta några stycken vänliga puffar med honom, blott och bart på lek?? Men Eucheaor undanbad sig allt sådant ned en min af djupaste förakt. Likt månsen med stort rykte, hade han för en be