Aftonbladet – 27 juni 1864, sida 3

tribunen, tänkte han, i hvarje kroppsöfning och med hvarje slags vapen; men ett moln lade sig öfver hans ansigte, då han fick veta de vid stridens utgång fästade vilkoren, och en rysning genomilade hans kropp vid blotta tanken på att han skulle bli en slaf åt någon annan än hans nuvarande herre. Denna tanke stålsatte honom emellertid ännu ytterligare i hans beslut att segra; och då icinius, som inom sig bittert förebrådde sig sin obetänksamhet, lofvade honom friheten i fall han ginge segrande ur striden, klappade Escas hjerta åter häftigt af glädje, stolthet och hopp. Tusende vilda, mer eller mindre omöjliga planer, i hvilka Mariamne utgjorde medelpunkten, genomforo hans hjerna. Lifvet, som för en vecka sedan hade förefallit honom så tungt och så dystert, strålade nu åter i det rosiga sken hvarmed ungdomen — och endast ungdomen — förstår att färga framtidens långa perspektiv. I alla kroppsliga ansträngningar, i alla själsarbeten, i allt hvarefter menniskonaturen sträfvar är systematisk och ständig öfning ett nödvändigt vilkor för framgång. Palmen kan, såsom Horatius säger, endast blomstra der dammet är rikligt; och den, som vill vinna seger antingen såsom atlet eller såsom lärd, måste med den yttersta uppmärksamhet och den strängaste sjelfförsakelse odla sina naturliga anlag innan han framträder på täflingsbanan. Det är också eget att se huru själen, likaväl som kroppen, förvärfvar kraft och spänstighet genom en gradvis fortgående öfning. Den uppgift som i går var omöjlig, är i dag endast en svårighet, och blir i morgon helt enkelt ett nöje. Låsom oss följa Esca till fäktarskolan, der hans munskler skola härdas och hans skicklighet fullkomnas för den strid på lif och död, som förestår honom på arenan. Den består af en stor fyrkantig byggnad, ungefär likt ett nutidens ridhus, upplyst och ventilerad från taket, och med ett tre tums djupt sandlager utbredt öfver lergolfvet, något som visgerligen ökar mödan vid alla