Aftonbladet – 23 juni 1864, sida 3

hända uppskattade lägre än det förtjenade. De artlaheter hon mottog af tribunen voro neppeligen så väl turnerade, som man kunde vänta af en man med hans polityr, förfinade sätt och i allmänhet däliga karakter. Qvinnans öra kunde upptä ka 8 sanningens språk midt i allt det klingklang som beledsagade det: och Valeria kände sig öfvertygad att tribunen älskade henne så högt, som de:l var honom möjligt att älska någonting utom sig sjelf. För att göra henne rättvisa, måste vi förklara atc hon icke tyckte mera om honom för det. Han var en man, som hon under aja förhällonden måste hafva hatat, men måhända föraktade hon honpm en smula mindre för den försonande egenskap, som låg deruti att han visade en så god smak. Här var emellertid ett skarpt, starkt och smidigt vapen, som dessutom när som helst stod tll hennes förlogande. Hon sieg upp och klädde si , stolt, Jiknöjd och lugn som vanligt; men Myrrhina, som kände. henne märkte huru en röd fläck brann på hv dera kinden och huru en trossbrytning ett ögonblick skakade hennes kropp, ehuru det var en solig morgon i Rom. Julius Placidus erhöll före middagen ett bref, som tycktes skäpka honpm en linig; tillfredsställelse. Den förgyllda vagnen glänste i solskenet med en änhu mer strålande gluns än vanligt, och de hvita hästarne drogo den genom gatorna med blixtens hastighet. Automedons lockar fladdrade för vinden, och pojken var mera oförskämd än vanligt utan art erhålla någon tillrättavisning. M dan tribunen strä på sina sammetskuddar, tycktes hans nde hafva förlorat nägot al sin ondsketullbet, och ehuru han änpu bibehöll sitt tigerlika t reke. var det dock tycket ar en och bejåten tiger, som nyss fått sin föda, Denna min lemnade honm icke på hela degen, medan han utträttade affärer på forum, medan ban vi sade sin vighet och styrka i boHspelet, medun han hvilnde sig elter badets ansträngningar: men den visade sig ännu tydligare