Aftonbladet – 23 juni 1864, sida 3

då timmen för aftonmåltiden var inne och han intog sin plats i Cwsars bankettsal jemte nägra af kejsardömets tappraste krigare, ädlaste senatorer, qvickhulvuden, gurmander och vällustingar. En bankett hos Vitellius var ingen lätt och enkel mältid. Många mil af skog och sjö hade blifvit genomletade fi den med dess första nödvändiga beho dade fiskare hade tillbragt sina nätt det gungande hafvet, på det att den j lika buttan, bredare än det stora guldfut, på hvilket hon låg upplagd, mätte glänsa på kejsarens bord. Mången ulf 08 grönslädd kulle hade genljudit at i s rop kull innan vildvulten måste låta Å 4S it och den mörkgrå kroppen släpades bort för att bl en stående rätt, endast ämnad att fö ögat. Alven på oeln stekt i sina fjedrar var en alltör g äckerhet för de epikuråer, som sluderade gastronomiens konst under Cesar: och den smak skulle ansetts 1 högsta grud rå och bonduktig, som kunde njuta af något mer än doften af en så bastant rätt. Tusentals näktergalar hade blifvit fångade och dödude för denna enda supe men hjeruor och tungor voro allt hvad de koutripuerade Will festen. 0 ltt dussin gästen lagd på sina soffor utkla rund! omkrivg elienbensbordet; och så ordnade nit hvars och ens hufvud var vändt mot gilvaren af festen. Cwsar gli ste här i all sin herrlighet. En kro hvita rosor omeul hans bleka och pus: aulete, eudust liga i dess uts sprungligen vy och hundarnes ga ännu mera ökande det sjukide. Hans drag hade urt välbildade och fina, ut-. ifyekance qvickhet, cuergi ogh n dighet i lynug Men vu voro ögonen insjuvkna och blodkärlen inunder dem så uppdrifna och svulina att de vanställde hyn: älven underkäken hade blifvit stor och tung samt gat ett tycke at slupiditet åt hela ausigtet, som dock alltemellanåt uppklarnade vid äsynen af någon älsklingsrätt eter vid en klunk af något vikt, wfeökt vin. Han