Aftonbladet – 23 juni 1864, sida 2

er och i den stämning, attingenting kunde förvåna houaom. Han kunde emellertid endast böja sitt hufvud till er känvande af det otfer som hembars hans heder och mumla några få osammanhände ord tili svar, Valeria tycktes nu, sedar isen en gång väl var bruten, vinna mera sjefförtroende och fortfor med mera ledig wunga än förut: Jag har en hemlighet att unförtro dig — en hemlighet som ingen mer än du sjelt får veta. En ädel fanuljs heder, anseende och rykte stå på spel, om den någonsin pblefve utspridd. Och hkväl ämnar jag meddela denua hemlighet ät dig. Är det inte bra nurraktigr och obetänksamt al mig au iunda lemna mig ien persons vald som jeg känner så föga? flvad skall du väl tänka om mig. Säg mig, Hvad tänker du om mig?! Denna sista fråga, som framställdes med en rodnad och en blick som talade volymer, var ieke så lätt att be Han torde hafvz änkt; Hvad tänker om dig? Att du är den mest fi iska hafsnymf som någon sin lockat en sjöman att förlisa på klipporna men han svarade endast: sJag har ännu aldrig fruktat en man el ler bedragit en qvinna, och jag ämnar inte heller göra det hädanefter. Hon kände sig litet besviken af kölden i svaret; men det gakiadt kunde icke henucs I kritiska blick annat än gilla den stolta hull ning han entog, och det siolta, värdiga ut ryck som stod att läsa i hanns ansigte medan han talade. Hon muekade sig htet nä mare intill honom och sade i vekare ton: sEn qvinna är alltid till en viss sradensam och hjelplös, i hvilken ställning hon än må befinna sig; och huru lätia öro vi icke alt bedraga sedan, och huru vi sedun förgätves gråta och vrida vära häuder al förivillan! Men dig kände jag alltiirån första början. Jag kan med en enda blick iäsa en karakier, Kommer du ihag när jag kallade dig till min bärstol då du gicl tillsammans med gladintorn Hirpinus?t