Aftonbladet – 22 juni 1864, sida 3

du anförtror dig ät hennes ledning, kan du i en handvändning återfå din frihet.? ?Och huru skulle du kunna göra mig en sådan gåfva? frågade han med instinktlik varsamhet. Jag är en barbar, nästan cen fullkomligt främmande person för dig. Hvad ha du och jag för gemensamt med hvarandra 26 Kanske att jag blifvit forälskad i die?, sade hon skratlande, ? kanske också att du i din tur kan vata mig till nytta. Kom med nu; du är ju kall som isen i det klimat der du är född. Det är inte tid att dröja, längre, utan omgjorda dig och följ mi Ehuru begäret efter Iriheten aldrig hade slumrat hos Esca, hade det dock under de sista dagarne vuxit till en smärtsam styrka. Han hade visserligen ännu icke medgitvit sig sjelf att han hyste en brinnande usla för Mariamne; men han kände emellertid att hon utöfvade en oemotståndlig dragningskraft på honom, och ått utan henne frihet och allt annat skulle vara af intet vårde. Denna nya känsla gjorde hans ställ ning i hög grad plågsam. Han kunde icke undgå att inse det dåraktiga uti att en person, hvars tillvaro icke var han8 egen ullhörighet, egnade denna tillvaro åt en annan; och slalveriets förnedring, som hans herres godhet så mycket som möjligt hade beslöJat, syntes nu framstå i all sin hemska nakenhet. Han kände att ingen anstringning skulle vara för stor, iutet offer för dyrbart, om det kunde. förvärtva honom friheten; ja. han kände att han skulle kunna väga sitt lif för att bli fri, om också icke längre än för en vecka. ?Du har sett min herrskarinna, återtog Myrrhina, då de skyndsamt vandrade framat genom de nu mörknande gatorna; hon är den vackraste och mäktigaste damen i Rom ,