Egendomlig motivering. Under denna rubrik läses i Upsala-Posten Vid akademiska konsistoriets sammanträde den 31 Moj för upprättande af förslag till den lediga professionen i etik och pol tik uppförde, säsom vi redan dagen derpå meddelade, af de 23 närvarande konsistorieledamöterna 15 professoren Sahlin och 8 adjunkten Afzelius på första förslagsrummet. Såsom bekant är, anförer vid dyhka tillfällen hvarje röstande skäl för det votum han afgilver. Vid detta tillfälle framkommo professorerna Säve och Olivecrona, hvilka hörde till de 8, som afgåfvo sina röster till förmån för adjunkten Afzelius, med särdeles låuga och utförliga motiveringar. Bland de , som af dem framfördes, har ett förefallit oss vara af så egendomlig art, att det väl förtjenur att till allmänhetens kännedom meddelas. Sålunda anförde professor Säve bland annat följande: Ehuru jag på intet sätt vill tillmäta mig förmågan att atgöra företrädet mellan olika filosofiska system — om hvilkas värde inbördes väl också kommer att tvistas så länge tänkande menniskor finnäs — så tror jag mig dock kunna klart inse, att det icke kan vara gagneligt, deles inom en i alla sina enskildbeter så svårt bestämbar vetenskap som den filosofiska, att en a filosofisk doktrin, inom ett universitet. blifver den ensamt herrskande och för alla dithörande studier bestämmande. Och hvad sir skildt det sedän årtionden vid detta universitet dominerande filosofiska systemet angår, så synes det, mig desto önskligare, att äfven något annat sådant får en ordinarie målsman härstädes, sjelive den för öfrigt höglärde grund det nyssnämnda systemet rent at för söker att bortresonnera flera af de. vigtigaste grundsanningarne, åtminstone i den rena evangeliska lära, som i vårt land ir den lagstadgade och hvilken enligt regeringsformen och blott med några få undantag hvarje dess embetsman, i kraft af ligt aflagd ed. måste bekänna. Bevisen å återfinnas uti den lefvernesbeskrifning öfver professor Boström, som förekommer i Svenskt Biografiskt Lexikon, Ny följd, b. 2, s. 357—384, Örebro 1858—59, med en framställning af nämnde professors filosofiska system, tor hvilken framställniugs tillförlitlighet, enligt orden i en tillagd not. redaktionen (af nämnde lexikon) kan så mycket ansvara, som dess författare (numera aflid docenten K. Claeson, såsom det allmänt säkras) haft fördelen af professor Baströms egen benägna medverkan — samt uti en anonym skrift. hvilken nyligen utkommit och allmänt och oemotsagdt lägges professor Boström, nemligen Anmärkom kewetesläran: Upsala 1864. — Min mening ör dock ingalunda att påstå. att de tv ne söksnde tll den här omhandlade profession hvilka bekänna sig till den Boströmska filoso ska skolan, i a 1 arken de eller nägon annan t jag har mig bekänt, uppträdt emot nden, hvilket eljest ovilkorligen vaIdighet. Till följd af detta sist anande synes det mig ock följ Jetta system till sin innersta grund är s att det konseqvent måste eller åtminston ti kan leda de flesta dess bekännare att i vissa z z 33 Få 23 z pg KJ (2 kristendomen — och deruti anser jag just faran ligga, om detta system skall fortfära att här och i hela vårt land vara allrådande. Härmed är det likväl ingalunda min afsigt att förorda ett visst slags tanketvång i något annat fall än det som ännu bestående och besvuren g bjuder, nemligen för största delen af rikets embetsmän samt i viss mån också tör dem som dertill skola bildas, Att under en följd af år snart sagdt ingen examen här kunnat afläggas utan att examinanden ödgats inlära ett filosofiskt system, som varit inda rakt stridande mot hans innersta ötvertggelse och känsla, att föräldrar med en helt man åsigt i religiöst hänseende tvingas att åt en sådan ledning anförtro sina barns vetenskapliga utbildning — är ett förhållande, hvilket onekligen i hög grad påkallar såväl den högsta myndighetens som hvarje medborgares och faders allvarligaste uppmärksamhet. Ty skall det så fortfara, under sken af att icke något tvång skall läggas på tanken och den fria torskningen, då införes i sjelfva verket ett annat slags tanketvång, hvilket isynnerhet träffar dem, som allraminst äro förberedda på att emotstå detsamma, nemiigen de flesia af landets bildningssokande ynglingar. Men är det verkligen så, att man vill utsträcka lärofriheten eller läro-obundenhe ten så långt som till rättigheten att utlära hvil-: ken moral och hvilken religion som helst. så lät ! det ske öppet och genom förändring af bestämd lag; men låt då också den, som icke har vete att öfvergifva sina fäders troslära, få den lärofriheten sig tillförsäkrad, att icke tvingas att låta sina barn examineras af lärare med en sådan öfvertygelse som ofvan antydts. I Pest RR OR E R R ROR ÖCXÖOXR-——Ö---Å —— EO IHE TÖ ÖR NE-E--—ÖRKR ATT RII