Aftonbladet – 22 juni 1864, sida 2

kan, som han hade fyllt åt henne, med en sådan brådska, att hon spillde hälften af dess innehåll öfver hans och sina egna kläder. Det är någon som spionerar på oss! Farväl!? hviskade hon med andlös, darrande stämma och skyndade bort, i det hon ännu en gång vände om hufvudet för att kasta en blick öfver sin axel, och derpå ilade hemåt fortare än förut. Esea blickade efter henne så länge hon ännu var i sigte, antingen okunnig eller vbekymrad om att ett par djerfva svarta ögon stodo fästade på honom med ett uttryck af slug och komisk förvåning. Han vände sig emellertid häftigt om mot den objudna gästen, då de svarta ögonen hade skådat sitt lystmäte, och deras egarinna utbrast i ett högt, muntert, gäckande skratt. KAPITLET XII. Myrrhina, Jaså, jag lyckades ändå till sluts att fånga dig!? ropade Myrrhina i en gäll och gäckande ton. ?Men så har jagten också vi svår och långvarig med besked. Det var naturligtvis för aw hemta vatten som du kom hit till Tiberstranden just vid solnedgången; och naturligtvis var det endast at en händelse som du mötte den der flickslinkan, som flaxade sin väg i sin svarte drägt, likt en skugga som skyndar tillbaka till Proserpina. Nå, min själ, står du inte och gepar som en kalf då man sätter på honom offerkransen, och den arma stackarp mumsar på de samma rosenknoppar som inviga honom till hans undergång. Nå nå, du är åtminstone sparad för ett ädlare altar och ett värdigare öde än att utflåsa sista andepusten för en trollpacka på malmarue, Vid Jupiter, huru du surrar, och så bra du