Aftonbladet – 22 juni 1864, sida 2

kan inte förr vara färdig att taga emot honom. Hör på, jat är utledsen vid de här guldarmbander. Tag bort dem och låt mig imte vidare se dem. Iafton, som sagdt var — jag förmodar att det är bäst att jag ölverlemnar alltsammans åt dig.7 Både piga och herrskarinna visste ganska väl hvad detta betydde. Det innebar å ena dan full makt och en vacker belöning och å den andra klok manövrering och en väl afpassad blindhet. Valeria beredde sig nu till att drömma bort sin dog — utsträckt i kroppslig hvila, men med själen skakad af vexlande rörelser, väntan, hopp, tvifvel och oro, jemte en icke obetyd ig ullsats af segerfröjd och en lätt anstrykning ar blygsel; medan deremot Myrrhina å sin sida genast skyndade att uträtta det värf hon hade åtagil sig — ett värf, som emellertid tycktes hafva sina svårigheter då hon i Licinius hus fick veta att Esca var ute, utan att nåoon visste hvarest han möjligen kunde beefinna sig. s En qvinnas fyndighet hemtar emellertid vanligen en ny stimulus af motgången. Myrrhina saknade för ingen del bekantskaper; och bland dem egde hon en trogen vän och tillfällig beundrare i gladiatorn Hirpinus person. Denne hedersman hyste tillräckligt mycket intresse för den atletiske britten för att icke iakttaga hans steg, och visste alt Esca den föregående aftonen hade tillbragt två eller tre timmar vid Tiberns strand, ett luktum, som han meddelade Myrrhina vid det skarpa förhör, hon underkastade honom, ehuru han på samma gäng lörsäksade sig vara ur, stånd att förklara det, emedan der fanns hvarken någon vinlöreäljning eller någon discus-bana i grannskapet. Hans lilla intrigante examinator stod deremot icke lika hondfallen. ?En karl vänter inte två