Aftonbladet – 22 juni 1864, sida 2

ser ut, du stora, starka barbar, då du ä så der förvånad !? Hon sutte sitt ansigle så nära intill hans för att skratta åt honom, att denna ges nästan hade tycke af en smekning. Myrr hina hade icke så ringa lust att för ege ning söka fänga den reslige britten p: samma gång som hon såg sig tvungen at uträtta ett visst uppdrag från sin mat mors sida. Detta uppdrag var resultatet a ett samtal, som denna morgon hade eg rum medan kammarjungfrun som vanlig kammade sin matmors långa och sköna här Valerias sömn hade varit afbruten oci orolig. Hon kastade och vred sig a och an på sitt läger och strök förgäfve undan håret från sina feberglödande kinde och pulserande tinvingar. Det var trött samt och obehagligt al ligga och stirra me vidöppna ögon på de fluddrande skuggo som nattlampan kastade på den motsatt: väggen; och ännu mindre kunde hon fram locka sömnen genom att tillsluta dem oci ölverlemna sig åt de syner som då ställd sig framför dem i lifliga färger och på m tet sätt ville låta förskingra sig. Göra hva hon ville för att glömma honom, och frum kalla något annat föremål, såg hon doc ständigt den unge barbaren, likt en halfguc höjande sig öfver den vekliga hopen; så Igispresternas fluddrande linuekläder, dera vacklande symboler, svängande händer oci hotande ansigten; såg — ja — såg alltjem den högväxta, tappra gestalten, samlund sig för ait slå till. Hon kunde icke rede sina känslor och trodde sig vara förtrollad Valeria hade icke uppnått en qvinliga mog adsåldern utan att, efter hvad hon trodde. a undersökt hvarje känsles r ngläppjat på wverje bägare som lofvade nöje eller för ; se. Hon hade blilvit smickrad a