Aftonbladet – 21 juni 1864, sida 3

ser, hvilka utgjorde grundvalen för en ny religion, bestämd att sprida sitt ljus öfver alla verldens folk. Det var emellertid icke just precis såsom en broder, som Mariamne hade lärt sig att betrakta den vackra engelska slafven. De samtalade gladt och lifligt med hvarandra. Den första förlägenheten hade försvunnit med den första låtsade öfverrask ningen. Det dröjde icke länge innan han berättade henne huru trött han varit vid att vänta på henne invid den brutna pelaren vid flodstranden. Men huru kunde du veta att jag skulle komma hit?4 frågade flickan med en blick af obeskriflig enfald och öppenhet, ehuru hon dock måste hafva erinrat sig alt hon icke hade skytt att gifva en vink om att hon dagligen plägade komma dit, under samtalet med Calehas den qvällen, då Esea förde henne hem. Jag hoppades det, svarade han med eit leende. Som du vet, har jag varit en jägare och lärt mig att de skyggaste och vil. daste djur vid solnedgången söka sig till vattnet. Jag var här i går och väntade tvenne långa timmar förgäfves. Hon gaf honom en hastig blick, men vände genast åter bort ögonen, medan blodet steg upp till hennes bleka kinder. Väntade du att få se mig? frågade hon med darrande stämma; och jag som inte gick ut på hela gårdagen! Ack, om jag bara hade vetat det! Här stannade hon i brydsam förlägenhet, som om hon funnit att hon hade sagt för mycket. (Forte. följer.)