Aftonbladet – 21 juni 1864, sida 3

stigliga svårigheter och intaga sin plats så som länkar i en kedja af bedrägeri, son han öfvertygar sig sjelf vara smidd med oer hörd dubbelhet, endast och allenast för at gäcka honom. Han tänker illa om hvarj menniska, och värst af alla om henne, hvar oförlåtliga fel är att hon kommer en timmt eller så för sent. Derpå kommer ett åter svall af hans känslor, och hans hjerta sti ser upp till hans läppar, ty der borta på ångt afstånd kommer en qvinlig gestalt tyd. ligen gående åt detta håll. Det väntade föremålet är högväxt, smärt och smidig samt går med ett rådjurs spänstiga steg på ljungen. Den annalkande figuren är der. emot kort, fet, tafatt och vaggande i sir gång; men icke desto mindre är det icke förr än det kommit på en armlängds afstånd som han kan förmå sig att inse sitt gäckade hopp. Derpå begynner ett nytt skede af nedslagenhet, sårad stolthet och bitter sjelfförakt, under hvilka samtliga angenäma känslovexlingar den gamla feberaktiga längtan förblir lika stark som förut. Slutligen kommer hon dock på fullt allvar fram bakom hörnet, med det välbekanta leendet i sina ögon, den välkända helsningen på sina läppar, och han glömmer i ett ögonblick, likasom om de aldrig funnits till, sin ängslan, sin vrede, sina förebråelser, allt utom närvaron af henne, som ännu en gång bringar ljus åt hans lif och glädje åt hans hjerta. Esca reste sig alltemellanåt otåligt upp, vandrade några få steg fram och tillbaka, satte sig derpå åter ned och kastade små frusbitar i det förbirinnande vattnet. Plötsigt synes en svartklädd och tätt beslöjad gestalt röra sig fram mot stranden nära intill det ställe der britten satt, och började fylla-sin kruka ur floden. Den kunde näppeligen hafva passerat förbi pelaren utan att