Aftonbladet – 21 juni 1864, sida 2

såg sig omkring bland hopen af klienter och underhafvande, med den snöbvita manteln hopfästad med ett gyllne spänne och prydd med en bred purpurfåll samt håret och skägget omsorgstullt ordnadt och parfymeradt, gick ett bifallssorl genom kretsen, som måhända för denna gång verkligen menade uppriktigt, och äfven de råa gladiatorerna kunde icke neka en så rikt klädd, så manlig. och förfinad gestalt sitt bifall. Hell er, mina vänner! sade tribunen, i det han stannade i öppningen och nådigt såg å om bland den församlade massan. Hell, patron! svarade en mängd röster, allt ifrån Oarses svaga och gälla diskant tili gladiatorernas djupa och hesa basar. Placidus gick nu från den ena till den andra under ledig, ehuru värdig bjertlighet i sitt sätt, hvilken han väl förstod att antaga då han ville förvärfva sig sina underordnades ynnest. Inom kort hade han upp gjort alla de olika aftärer som hade hitka fåt denna mängd af uppvaktande. Han hade beundrat modellen, alslagit att köpa taflor, beställt statyn, köpt juvelerna, svarat den vackra supplikantens bud och försäkrat sig om fisken genom att genast skicka till torget för att köpa den. Äfven de hederliga landtmännen hade han sändt bort helt nöjda och belåtna, ehuru de icke hade erhållit någonting annat än leenden; och ban vände sig nu helt gladt och lifligt till Hippias, likasom om lifvet icke hade någon så vigtig pligt som att sköta nöjet, och frågade honom ilrigt efter hans gladiatorers dressering och rörande utsigterna för de instundande fäktarspelen. Hippias kände sitt eget värde; han samtalade med patriciern såsom med en jemlike; men Hispinus och Euchenor, som uppskattade S