Aftonbladet – 21 juni 1864, sida 2

och sedan efter återkomsten gaf middag för åtskilliga af det högre befälet. Mot qvällen anträddes resan till Kulla Gunnarstorp, hvilken, efter hvad man haft glädjen erfara, gick särdeles lyckligt. Under måndagen och tisdagen hade eskaderns fartyg öfningar enligt det nya utkast till taktik för krigsfartyg med ånga, som af eskaderns höge och nitiske befälhafvare utarbetats, hvarjemte försök gjordes med båtarnes armering, landstigning m. m, Sedan torsdagsmiddag salut gifvits 1 anledning af prins Gustafs födelsedag, var eskadern, som afslutat de vigtiga exercisöfningarne, färdig att gå till sjös, då order ankom om upphörandet af ötningar i eskader och fartygens åt indande närmare sma resp. stationer. Befälsflaggan öfverfördes då om fredagen åter till Thor och såväl denna som påföljande dag användes till eskaderns upplösande. Sedan afskeden vexlats och amiralsflaggan kl.6 på attonen nedfirats och saluterats, voro alla officerarne af H. K. H. inbjudna till en afskedsfest ombord å linieskeppet Stockholm. Det var med saRnad som man sent omsider skildes åt. Minnet af eskadern och dess vördade befälhafvare skall säkerligen länge fortlefva inom brödrafolkens mariner, hvilka tvifvelsutan skola skörda icke så ringa nytta af den korta, men lärorika tid, som de nu bortseglande fartygen varit samlade. H. K. H. hertigen afreser med morgondagens snälltåg från Göteborg till Stockholm. Man förmodar att H. K. H., hvars befäl öfver lifgardesbrigaden prins August fortfarande torde under sommaren bestrida. kommer att snart besöka sin familj å Kulla Gunnarstorp. ——— Väderleken, Falun den 18 Juni. Väderleken, som dagligen omvexlar med värme och regn, utgör sålunda den för årstiden tjenligaste och synes bebåda ett godt år. Naturen har plötsligt iklädt sig sin vackraste skrud, skogar och ängar prunka med den friskaste grönska och syrenerna bjuda på sina blå och hvita klasar. ————L Ur ett enskilt bref från Paris af den 13 Juni meddela vi följande: Kejsaren har nyligen varit utsatt för en olyckshändelse i Fontainebleau, der vid en aftonpromenad på sjön båten kantrade, och monarken föll i vattnet. Lyckligtvis egde ingen vidare olägenhet rum än att de personer, som ville hjelpa honom, förhindrade honom att rädda sig på egen hand så fort som han annars kunnat. Polska uppresningen fortfar ännu vid gränsen af Posen. Den 28 Maj slogo polackarne ryssarne nästan under arschaus murar. De ryska tidningarne göra beskrifningar öfver dessa skärmytslingar, under det de franska. bladen icke yttra ett endaj ord derom. Frankrike tyckes blygas öfver att låta saken ha sin gång och attförblifva stumt vid det gräsliga skådespelet af en nation, som blir plundrad och slagtad i ett ordeniligt system, och detta midt i nittonde seklet. General Kruk har beklagligtvis plit s vit tagen till fånga af preussarne; Bossa befinner sig i Lausanne. Ukasen rörande bönderna har åstadkommit en verkan tvärtemot den åsyftade. Ryssarne massakrera dessa samma bönder, som de vilja göra till jordegare på adelns bekostnad. Myndigheterna i Warschau äro i detta ögonblick delade i tre partier: storfursten Öonstantins,; som vill utrota adeln genom bönderna och dessa sedermera genom Mongolerna; tyska partiet med general Korff i spetsen, som vill göra belägringstillståndet permanent — och det gammalryska partiet, representeradt af general Berg, som betraktar Murawiew såsom ett mönster för guvernörer. Det sistnämnda partiet räknar det största antalet inflytelserika anhängare, såsom t. ex. generaler, statsråd, höga embetsmän såväl i Warschau som i Petersburg och Moskwa. Dess ändamål är att utrota det polska folkelementet för att med ens göra slut på Polen och för att sålunda i Ryssland uppsluka alla andra slaviska nationaliteter. Öch Europa tillåter sålunda en halft asiatisk stat att våldföra alla de gamla frioch rättigheterna hos elt europeiskt och kristet folk, som elter ett tusenårigt nationelt oberoende nu råkat i röfvarhänder. Polska regeringen har förgäfves vädjat till civilisationen, folkrätten, mnationaliteternas rätt, friheten, framåtskridandet, erkänslan, det allmänna samvetet. Den har ej erhållit det ringaste. StraMlösheten för de brott, för hvilka Polen är ett offer kommer en dag att af hela Europa på ett förfärligt sätt gäldas. Lithauen är vordet en graf; man ortrycker från detta land qvinnor och barn för alt dermed befolka Biberien och med de skuldlösa ättlingarne förstora dessa massor af oskyldiga offer, dessa långa rader af proskriberade. Här är ej fråga om attunderkufva polska folket utan att utrota detsamma, samt att på den jord, som det sedan urminnes tider besilter, ersätta denna stolta och fromma, godsinta och ärliga, åkerbrukande och krigvana befolkning med tjufaktiga tjenstemän, försupna poper och fanatiska raskolnicks, hvilka utgöra kärnan i den moskovitiska emigrationen. Politiken synes i våra dagar ha blifvit förgiftad af en viss mephitisk ånga och enerverad af vekligheten och rikedomen; den tyckes ej mer vilja hvarken fullgöra sin pligt eller häfda sin heder. Man låter Danmark gå under likasom man enhälligt öfvergifver Polen, detta Europas bålverk emot den asiatiska despotismen och menniskoslägtets vidunder. Och sålunda stundar en dsg, då ingen liberal opinion längre kommer att ge sig luft inom Europa utan att hotas af ezarens armå, i hvars spår skola följa absolutismens koalitioner. Ryssland — må man noga betänka det — har icke ännu uppnätt höjdpunkten af sin makt. Men om man låter det fullborda dess jernvägar, skall det innan kort kunna från rikets ena ända till den andra kasta en armå af 500.000 man. Det måste vara en bedröflig ålderdomssvaghet, synnerligen i Englands yttre politik, då det icke i allt detta ser en ständig våda för sin storhet. England försvarar ingenting annat än sina skeppslaster