Aftonbladet – 21 juni 1864, sida 2

barligen öfvertygad om att dennes hotels genast kunde sättas i verket. SNå nå, lugna er, patron !S mumlade har ursäktande. Jag vet hvar pojken står at finna. Jag kan få tag i honom när jag önskar och kan föra honom med mig til skolan. Minsann talade jag mig icke nä stan hes och tömde tvenne flaskor surt sa binervin medan jag sökte öfvertala honom att bli en af de vära och för framtiden för ena sig med familjen. Ni kan väl förstå. patron, att jag inte var en sådan dum skalle att jag lät honom gå sin väg utar att ta reda på hvar hun bor? Han är an tingen en frigifven eller en slaf åt... STyst, din drummel!4 inföll Hippias härftigt, då han märkte att Damasippus och Oarses närmede sig för att söka uppfånga en nyhet, hvilken han hade beslutit att han sjelf och ingen annan skulle meddela ihunen. Det finns iate något skäl att rika ut det der offentligt. Om du bara hade hjerna i proportion till dina grofva muskler, skulle jag, med något hopp om att bli förstådd, kunna säga dig hvarför. Men nog nu om den saken; lemna inte pojken ur sigte och, framför allt, styr din tunga! Den tjocke gladiatorn såg helt förbryllad ut, men nickade ett buttert ja, och de båda frigifna närmade sig nu med många artiga bugningar och gester, och tilltalade kämparne med all den ödmjukbet och aktning som tillkom sådana offentliga personligheter. Det påstås att det kommer att bli tvåvundra kämpar, som på en gång skola strida mot hvarandra med svärdet, anmärkte Damasippus, hänsyftande på de instundande fäktarspelen; och inte så mycset som en stålplåt skall komma att få bo.