Aftonbladet – 20 juni 1864, sida 2

RR NTE —LVL KK ile i goda fem minuter kunna hålla stånd mot en tiger! Denna sista betraktelse var antagligen icke utan sitt inflytande. Efter en stunds prutande blef den britiske fången Licinius egendom för ett pris af femtonhundra 8estertier); och Esca fick den mildaste och mest godhjertade herre i Rom. Men vi måste nu återvända till denne herre, som tankfullt vandrade fram och tillbaka längs pelargången i den svala och behagliga aftonluften. Det är måhända en af forsynens: mest tröstande och barmhertiga anordningar, att menniskosinnet är så inrättadt, att det dröjer vid förflutna fröjder hellre än vid förgångna smärtor. Den öfverständna sorgen tervänder visserligen allt emellanåt med smärtsam bitterhet; men för hvarje gång hon återvänder kännes hon mindre srmärtsam, och vi kunna slutligen se tillbaka på vära lidanden med en resignation som är tridens föregångare. Men minnet af en stor lycka synes till den grad sammanväfd med den oförgängliga delen af vår varelse, att det icke förlorar något af sin verklighet genom tidens flygt, ingenting af sin klarhet genom afståndets verkan. Vrede, sorg, hat, strider smälta bort likt en dröm; men lendet, som för lång tid tillbaka fröjdade oss, har ingått i sjelfva middagssolens sken; den ljutva hviskning, som lifvade och uppmuntrade oss uti våra svåraste stunder, smyser sig med aftonvinden till värt hjerta, ljuf och öm som fordom, och vi veta och känna, att medan brott, olycka och samvetsagg äro nenniskoslägtets tillfälliga plågor, äro förlåtelse, hopp och kärlek dess eviga och oförsänoliga arislott. Då Licinius sålunda vandrar fram och tillvaka 2 sm pelargång, tänker han icke på de årslånga sorgerna, eller på förlusten af n dyrbaraste skatt, eller ens på det döda lugna anlete han hade skådat. Nej, han är ännu en gång tillbaka i Britannien med sin ) Omkring tvåhundratenstön rdr rmt