Aftonbladet – 18 juni 1864, sida 3

Svonska frivilliga I danska hären, Jönköpingsbladets korrespondent från Köpenhamn skrifver den 11 d:s: ven i fall af krigets fortsättning torde anndet af nya a och norska frivilliga ande inställas, hvarföre jag vill tillstyrka dem af våra landsmän, som afvakta utgången i hopp om anställning, att slå dessa tankar ur hågen. Afven den beredvillighet, hvarmed man lemnat några svenskar och norrmän afsked. ye kes antyda att man icke mer anser dem särdeles behöfliga. Man har mycket olik Danmark, bedömt våra hi förande vid danska armen. Att af ett så stort antal, som strömmar hit, skulle finnas några sämre individer, är natu Som en mellanlänk mellan dessa och de högre auktoriteter, under hvilka de svenska frivilliga höra, har jag måhända bättre än någon annan kunnat iakttaga de flesta omständigheterna härvid, och jag kan på grund af såväl egna noggranna forskningar som tillföritli ysningar från vederbörande kompani sanningsenligt uppgifva, att de allra flestas upp i ch hedrande. Om vid några kompanier, der s stått, dessa, som hitkommit att få strida för Danmarks sak, men ej för att tröttas af en oftast onödig och alltid tråkig exercis med full packning, skulle ledsna vid dennas dagliga förnyande, s dan de kort förat under verkliga strider visat att de, utan alltför stor taktisk färdighet, rätt väl kunnat uppfylla sina pligter som krigare, må ingen undra öfver. Men detta oaktadt hafva de flesta svenskar, hvilka hittills begärt afsked, endast gjort det till följd af kroppslig svaghet och oförmåga att uthärda dylika till intet gagnande strapatser, helst som denna tjenst numera icke mildras af de behag och omvexlingar, som ett fältlif under verklig krigstid vanligen medförer. Ytterst få hafva utan egen begäran fått afsked. Från chefen för 10:de regementets 1:sta kompani, der flera svenskar stått, har jag sålunda erhållit ett bref till svar på min förfrågan om dessas uppförande under deras tjenstetid, och ur hvilket jag meddelar följande utdrag: Desvenska frivilhga, som en längre tid varit anställda vid kompaniet, hafva uppfört sig oklanderligt med undantag af gi ästaren O. A. från U. Den af de svenska frivilliga, som bäst uppfattat sin ställning, är grefve J. G. Kalling (från Örebro) hvarföre han ock var mycket omtyckt. Om våra olficerares hedrande uppförande är blott en tanke, och äfven bland underofii erare och menige finnas många, som gjort sig förtjenta af beröm och utmärkelse. Sålunda har, utom dem jag förr omnämnt, en sergeant S. Blomqvist, förut underoflicerskorporal vid svenska marinregementet och som bivistat förra danska kriget, samt derunder förvärfvat Dannebrogs männens hederstecken och svenska tapperhets medaljen, nyligen blifvit utnämnd till officer i dansk tjenst. Det skall bli mig en Hade att framdeles få namngifva dem, som sålunda hedrat svenska i Sverge som uppfi