Aftonbladet – 18 juni 1864, sida 2

från sitt land och de sina; hon skref sitt deltagande för honom endast på medlidandets och facksamhetens räkning, men kunde dock icke annat än undra öfver att finna dessa känslor så starka. Calchas såg upp från sin läsning. Farväl, sade han. Medtag en gammal mans varning, och slå aldrig till annat än för sjelfförsvar. Kom ihåg att från stora gatan vika af åt Tibern, så finner du lätt vägen till .årt hus igen. Esca lofvade att återkomma och var älfven fullt besluten att inlösa sitt löfte. En bägare vin till, sade Eleazar, i det han tömde läderflaskan i ett gyllene kärl; Italiens sol kan inte mogna ett sådant vin som det här. Men Esca undanbad sig den hetsiga drycken och anhöll om en dryck friskt vatten, och Mariamne bar fram kruset och gaf honom med egen hand att dricka. För andra gången denna natt möttes nu deras ögon, och eburu de genast åter bortvändes, kände den unge britten att han drack ur en mera berusande bägare, än alla Syriens vinpressar kunde åstadkomma — en bägare som gjorde honom omedveten af det förflutna lika väl som det tillkommande, och endast ytterligt känslig för det närvarande genom den sällhet det skänkte honom. Han glömde att han var en barbar, han glömde att han var en slaf, han glömde allt utom Mariamne och hennes mörka, bedjande, trofasta ögon. KAPITLET IX. Romaren, Det torde nu vara tid att gifva något närmare besked om anledningen till Escas egendomliga ställning i verldens hufvudstad — hura det kom sig att den unge ädelbördige