— Den som i går e. m. lustvandrade i de vackra trakterna längs Drottning Christinas väg, hörde på längt håll luften genljuda af sånger, hurrarop och skratt, allt af späda röster, antydande närvaron i grannskapet af en stor burnskara. Efterforskade man orsaken till allt detta muntra glam, befann man sig snart, på den vackra planen norr om Tyskbagarebergen, omgifven af hundratals barn af hufvudstadens mindre bemedlade klasser, och vid efterfrågan erfor man, att der denna dag firades den festlighet, som en af hufvudstadens äldre borgersmän, bagaren A. Wennberg, årligen bereder de barn, som tillhöra Jacobsoch Johannis församlingars folkskolor. Herr Wennberg har sedan flera år haft för sed att strax efter vårlerminens afslutande bereda barnen en sådan högtid i det gröna, och folkskoleväsendets utveckling har på den sista tiden i hög grad ökat antalet af häns unga gäster. Det är endast i en barnskara, man fär bevittna en sådan fullhet af lif och glädje, som här strålade ur hvarje blick, uppenbarade sig i hvarje rörelse, hvarje ljud, och man mäste skatta herr Wennberg lycklig, som förstått bereda sig tillfredsställelsen att veta sig vara upphofvet till så mycken fröjd. Omkring kl. balf 10 hemtågade hela skaran i en väldig procession, företrädd af musik och fana.