GLADIATORERNE.) TAFLOR UR LIFVET BLAND ROMARE OCH JUDAR. ROMAN I TVENNE DELAR Ar WHYTE MELVILLE. Jag skulle inte kunna önska mig ett bättre tidsfördrif än en liten dust med ett dussin af demX, sade han. Äfven jag har blifvit uppfostrad till krigare, i ett land hvarom ni aldrig hört talas, många långa mil från Rom — ett land, mycket vackrare än detta, med gröna ängar, skogbevuxna kullar och herrliga strömmar, lugnt ormande sig ned mot hafvet — ett land, der ekarne äro höga och blommorna fagra och doftande, der männen äro starka och qvinnorna sköna. Jag har mången sommardag följt jagten till fots från gryningen ända till solnedgången; jag har stått emot inkräktaren med svärd i min hand ända sedan min arm var nog lång att kunna draga klingan-ur skidan, annars vore jag nu inte här. Äfven ni är en,krigare — jag kan se det på er blick — och ni kan tro att mina lemmar styfna och mina lifsandar slappas af brist på krigisk öfning. Redan blotta tanken på ett vanligt slagsmål på gatan kommer blodet att flyta Iifliare i mina ådror. Mariamne lyssnade med halföppna läppar och strålande ögon. Hon insöp allt hvad han talade om sitt aflägsna hem med dess skogsscenerier, dess doftande blommor och framför allt dess sköna qvinnor. Hon kände sig så vekt och ömt stämd mot denne -djerfve, unge främling, som var bortryckt ) Så A. B. ner 129, 130, 132—138.