Aftonbladet – 17 juni 1864, sida 3

Dot engelska posiväsendets historia. Under titeln IlIer Majestys Mails? har en bok utkommit i London, hvilken innehåller en historik öfver det britiska postväsendets uppkomst och utveckling. Författaren, William Lewins, förklarar arbetet vara första delen af en historia öfver Storbritanniens särskilda regeringsdepartementer. Man inhemtar bland annat i den nu utkomna delen, att regelmessig postförbindelse genom kurirer redan var införd i England under Henrik I, men ett egentligt postsystem kom först på Jakob I:s tid till stånd. Genom denne konungs uppstigande på tronen antog samfärdseln mellan London och Edinburgh större dimensioner, och åt den väg, som sammanband de båda hufvudstäderna, egnades först oafbruten omsorg, till följd hvaraf brefvexlingen också blef lifligare. Men äfven under hans efterträdares regering förflöto ofta två månader, innan ett svar från Edinburgh hann ankomma till London. Under protektoratet undergick postförvaltningen flera väsendtliga förändringar och blef för första gången föremål för parlamentariska beslut. De år 1656 utfärdade akterna ha varit ett mönster för alla efterföljande åtgärder och åstadkommo snart bar verkan: Ehuru antalet af på våra förfäders tid afsända bref ingalunda var betydligt, har det nu stigit så förundransvärdt högt, att postverket renderar 60,000 2 årligen, berättar med stolthet en korrespondent till ?Gentlemans Magazine? i slutet af 17:de århundradet. Sedan dess har denna inkomst blifvit sextio gånger större, ty 1863 års bruttoinkomst utgjorde 3,800,000 . Postväsendets inrättning och förvaltningssätt i början af förra århundradet står i en ganska lustig kontrast mot den stora reformatorns i postväsendet sir Robert Hills styrelse. På den tiden fanns det två generalpostmästare, sir Robert Cotton och sir Thomas Frankland, hvilkas hufvudomsorg bestod i att skydda postfartygen mot ae franska fribytare. som på den tiden gjorde hafvet osäkert. Deras instruktion till fartygens befälhafvare lydde: I skolen fly, så länge det är möjligt, strida, om I ej längre kunnen komma undan, samt kasta ostpåsarne öfver bord, om I ej längre kupnen uträtta något med strid?. Men redan då yyggdes snabbseglande paketbåtar och pasagerareafgiften höjdes 1 förhållande dertill; ör rekryter och fattiga, fortfor dock öfverfarten att vara fri. Afven för politiska flyktingar var man ej så noga med afgiften, och ofta anmärktes efter deras namn på passagerareliston, har ingenting, kan således ingenting betala?. Det var de storartade missbrukens gyllene tid, isynnerhet hvad portofrihetens beviljande och begagnande beträffar. Så t. ex. finnas på en sammal förteckning följande föremål, vilka försändes portofritt med brefoch paketpost?: 15 koppel hundar åt romarnes konuag?, tyå pigor såsom tvätterskor åt lord-sändebudet Methuen?, doktor Chrichton med en ko och diverse andra småsaker. Det värsta af alla missbruk var portofriheten för alla bref, som utanpå omslaget buro en parlamentsmedlems underskrift. Hela packor af kuverter försågos med namnteckning af herrar pariomen(singdlemmar på en enda mergon och utdelades til och anhängare, ja säldes till Ja, de figurerade i stället för betjentlön, i det betjenterna sålde dem fullkomligt aftärsmsesigt. Vid en undersökning år 1763 uppdagades det, att en enda person på fem månader sält 144.000 med falska underskrifteg pr parlameptsmedlemmar försedda kyuvert. Raiph Allen och John Palmer förskaffade i förra århundradet postvagnarne allmännare utbredning, och 880 städer, som förut hade post blott tre gånger i veckan, fingo den nu dagligen. När slutligen postvagnarnes hastighet uppdrefs till 10 eng. mil i timmen, höjde sig röster bland allmänheten med varning att oj fresta försy nen. Cordkanslern Campbell berättar om anonyma varningar mot att resa med Palmej hiilka bau näsian dagligen