Aftonbladet – 17 juni 1864, sida 2

uttryck al smärta, nästan af vrede, målade: sig i hans ansigte då han svarade: Jag har inte gjort någonting som. förtjenar arken tacksamhet eller belöning. Det är just ingenting att skryia med att slå omkull en tet evnuck eller alt försvara en värnlös qvinna i en stad sådan som denna. Tag tillbaka er juvel, jag ber er derom. Hvilken annan som helst skulle ha gjort detsamma som jag.? Det är likväl inte hvem som helst som kunnat göra det med samma framgång?, varade Eleazar med en gillande blick på sin unga väns senor och muskler, samt satte derefter juvelen tillbaka isin klädnad, utan att på minsta säll visa sig missnöjd eller stött af afslaget. Han skulle visserlisen gerna skänkt den, men om Esca ej ville ha den, kunde den tjena till något annat ändamål — guld och ädla stenar hade alltid sitt värde i Rom. Men åtminstone måte du tillåta mig att skaffa dig ett säkert slje hem?, tillade han; natten är långt framskriden, och jag skulle inte vilja att du råkade ut för något obehag för den tjenst du gjort oss.? Esca utbrast härvid i ett godt skratt. Uti det stolta medvetandet af sin styrka ansåg han det vara omöjligt att han skulle kunna behöfva skydd eller bistånd af någon. Han höjde på axlarne och rätade upp sig till sin fulla längd. (Forts. följer.)