Aftonbladet – 17 juni 1864, sida 2

med hvilka han i Rom var i ständig beröring. Hans ställning var sådan, att den i hög grad kräfde mod, takt, skicklighet samt tven list och slughet. Ar höga rådet i Jerusalem, hvilken stad då var svärt ansalt af Vespasianus och hans legioner, sänd icen enskild beskickning till Vitellius, som hyste ett stort misstroende till den lycklige generalen, representerade han det utvalda folkets förhoppningar och farhågor, timliga och politiska lycka, ja, sjelfva dess tillvaro. Bj heller skulle gerna, efter allt utseende aft döma, något bättre redskap kunnat väljas för detla ändamål. Ehura en bigott och fanatisk jude af den strängaste sekten, var Eleazar en man med skarpt och genomtrännd, hvars envishet icke var tillgänglig för någon rtygelse, hvars ihärdighet icke kunde afskrä af något hi der. Som han var ep utmärkt ogh ofi skräckt krigare egde han stort förtroende hos den stora och stridaude delen af nationen, som med afsky betraktade en romersk supremati och som med förkärlek omfat tade tanken på ett verldsligt välde, frånryckt hedningarne med svärdet. Hans stränga jakttagande af dess fastor, dess pligter och ceremonier hade tillvunnit honpin tislgifvenhet af presterna och de mera entusiastiska anhängarne af denna religion, i hvilken de yttre formerna voro af sådan vigt och så troget inkttogos. På samma gång hade äfven ell viset dierft. rättframt och trotsigt sätt mot personer al alla klasser förvärfyaj honom ett rykte för öppenhet och ärlighet, som var honom till god nytta vid de många dolda anslag, uti hvilka han ständigt varinvecklnd, Måhända var han också en hederlig man, idt som hans egen öfvertygelse sträckte g. Han ansåg alla medel lagliga till berämjanda af ett lagligt syfte. Han var en af dem som anse det Jörden inest föraktliga svaghet att rygga tillbaka för utt göra ett ondt, som kunde åstadkomma ett godt. Likt Jephta skulle han utan tvekan hafva offrat sin egen dotter for avt uppfylla eit