Aftonbladet – 16 juni 1864, sida 3

) Å Ett nytt farligt grund. Kapien J. G. Söderbergh, förande last ängfartyget John, på resa till Norrland med last för vär regerings räkning, bestående nu gevär, m. m., har den 23 sistl. Maj klockan 3 på morgonen törnat på ett hittills okändt och i kortet ej utmärkt grund, bestående af större och mindre stenar, hvarå endast befanns 6!e fots vatten, och beläget å den s, k. Vestra Banken af Vestra Finngrundet uti Bottenhafvet. Fartyget, som kl. 12 om natten var på 12 qvartmils distance i N. t. O. från Orskärs fyr, gick derefter omkring 17 qvarimil med N. W. kurs på Comp. samt stötte då på grund, som förut är nämdt, och stannade. Vinden var vid tillfället S. W. Efter några timmars arbete och sedan vinden gått på N. W, kom ångfartyget af orundet, utan att hafva sprungit läck eller lidit någon annan märkbar skada. Grundetsyntes vara endast 20 å 30 qvadratfamnar i areal, utomkring hvilket vattnets djup tilltog hastigt. Den ombord varande lasten, ehuru assurerad, var af ett betydligt värde, eller emellan 2 och 300,000 rdr rmt. Ångfortyget, som nu anländt hit, kommer att intagas i docka för att om nödigt är repareras i botten. Skulle detta grund verkligen vara ett ?nytt? grund, är det en ganska farlig nyhet för hela vår ångbåtsoch segelfert åt norra orterna, när man besinnar de tusentals fartyg, som gå nordoch sydvardt i riktning af detta grunds läge. Vi vilja i det längsta betvifla tillvaron af detsamma, enär möjligen fartygets kompasser genom den innehatvande jernlasten erhållit någon betydlig lokalattraktion, och att sålunda detta nya grund kunnat vara en förblandning med det äå Vestra Finngrundet, omkring 6 qvartmil längre åt N. O, belägna, och i sjökortet utmärkta, nära 1 qvartmil i areal stora 6-fots-grund, och hvarå äfven träffas 9 till 18 fots vatten, hvilket grund är utmärkt med en remmare, försedd med en röd kula i toppen. Denna remmare ulsattes först efter den 23 Maj. eller vid samma tid som fyrskeppet utlades vid Östra Finngrundets östra bank. Men dels är detta grunds litenhet, hvarå ångfartyget stötte, ett slående bevis på motsatsen, och dels är befälhafvarens uppgift, att kompasserna (åtminstone den ena, som visade riktigt) ej hade någon lokal-attraktion, och kursen saälunda ej var att betvifla, ytterligare bevis på aut verkligen ett nytt grund existerar. Dessutom lärer kaptenen under resan haft tillfälle att kontrollera den NWliga kursen i skärgård, medelst intyg af skärgärdslotsar, att ingenting fattades den kompass, hvarpå han förlitade s Vi afvakta med otålighet r efterforskningar, som kongl. s rte-kontoret naturligtvis kommer att anställa, som vi förmoda, genom utsändande af vederbörlig sjömätnings-officer, men äro dock ledsna att ej kapten Söderbergh å detta grund förankrat (som är så litet, men så ytterst farligt) någon boj eller annat flytande ämne för att tjena till ledning för den stundande efterforskningen af grundet, helst då man hade ett ångfartyg att röra sig med. Riklig ersältning derför hade troligtvis ej uteblifvit. (D. Al iltatet af de