Aftonbladet – 16 juni 1864, sida 2

I denna verld skola säkert alla menniskor vara fria! sAlla menniskor blifva der jemlika, svarade Calehas:; men ingen dödlig eller odödlig kan någonsin bli fri. Tänk di varelse, helt och hället beröfvad all vändighet till ansträngning, all ansvarighet för sin nästa e ler sig sjelf, allt deltagande i den stora plan, för hvilken styrelse är det väsentliga vikoret, du skulle då tänka dig en, hvars egna tankar skulle blifva honom en odräglig börda, hvars egna önskningar skulle blifva en outhärdlig tortur. Menniskan är skapad att bära ett ok: men den höfding, som jag tjena, har sagt mig, att hans ok är behagligt och bans börda lätt. Huru behaglig och huru lätt det är, eri jag hvarje ögonblick af mitt lif. söOch likväl sade ni nyss, att död och förnedring vore deras lott, som buro vapen vid er sida i lederna, anmärkte britten, Htjemt uppmärksamt betraktande den, till hvilken han talade. En sträle af triumlerande mod och hänförelse glänste fr.m i den gamle munnens ansigte: men den bleknade snart åter till ett uttryck af blyg och mild ödmjukhet, medan han svarare: tJa, en välkommen och efterlängtad död! En förnedring, som leder till den högsta ära i denna verlden och dentkommande, ätminstone för dem som anses värdiga murtyrskapets höga äro. Ack om jag kunde mma att skattas värdig att blien af denna dla skara! Men om så också icke skulle ske, är det dock alltid nog för mig at vura den ringeste bland de ringa 1 min Herres och Mästares tjenst. sOch hvem ir dem Tola med mig om bonom! utropade Esca, hvars delingande väcktes i samma mån som hans känslor lifvades, genom samtalet med cen som syntes så fullkomligt genomträngd af öfvertygelsen om sanningen ar hvad han sade, som var på en gång så allvarlig, så mild och så modig. Den gamle mannen böjde sitt hufvui med outsäglig vördnad. Si