Aftonbladet – 16 juni 1864, sida 2

men i hans ansigte lyste den djupa, öfversvallande glädjen hos en som med innerlig kärlek och tacksamhet skådar tillbaka på en stor epok i sin tillvaro. Jag såg honom en gång. sade han, spå stranden af den galileiska sjön — Jjug, som nu tular till dig, säg honom med mint egna ögon — det var små barn vid hans fötter. Men vi skola tala om detia en annan gäng, ty du är trött och utmattad. Mat och dr yck vänta dig. Det är nödvändigt utt förfriska kroppen för att själen skall vara stark och skarpsynt. Du har i qväll handlat såsom en saun vän. Du sckall hädanefter alltid vara välkommen i Eleazars hus.? Medan han talade inträdde den unga flic kan i rummet, bärande någou anrättning på en grof, simpel bricka satt en vinsäck, af hvars innehåll hon hällde i en juvelprydd bägare och räckte den åt sin räddare med en förlägen, men högstiutogande est. och ett ljuli, skyggt leende. Mariamne hade tagit vf sig sin slöja, uch om Escas förväntan under deras mdring hem hade blifvit stegrsd genom hennes milda, qvinliga sätt och de Jjulva tonerna i hennes röst, bief den nu icke heller besviken af hvad han såg. De mörka ögonen, som så blygt sågo upp i bans ;gna, voro fulla och glänsande som ett rådjurs. De hade dessutom detta sor OSna, bedjande uttryck, som är detta djur cget, och midt igenom deras mildhet och inic ns fråmyste den vaksavima oron hos eu, hvars lil förflutit under adiga vexlingur och till; vanlie Ibundne skarpare än de voro af n turen, till följd af dagliga bekymmer och farbågor. Deita var framiör allt synligt i näsans tina örnform och i ett lätt iremskjutande af kindknotorna. Det var ett ansigte, som i lyckans degar skulle varit rikt och strålende