Aftonbladet – 15 juni 1864, sida 2

nande lampa. Det var så starkt att det bländade Escas ögon då han följde flickan dit in, och det dröjde några sekunder innan han återfick sin syn tillräckligt för att kunna urskilja de föremål som omgåfvo honom. En vördnadsbjudande man med skalligt hufvud och långt silfvergrått skägg satt vid bordet då de trädde in, läsande i en pergamentsrulle fullskrifven med syriska bokstäfver, ett språk, som då allmänt talades i hela Mindre Asien och äfven var temligen kändt i Rom. Han var så fördjupad i sina studier, att han icke tycktes märka hennes ankomst, till dess den unga flickan sprang. fram till honom och utan att afslöja sig ka-. stade sig i hans famn med många uttryck af ömhet och glädje öfver att hon åter var hos honom. Det språk, på hvilket hon talade, var okändt för britten; men af hennes gester och den skakning som för ett ögonblick åter öfverföll henne, kunde han märka att hon berättade sina nyss öfverståndna missöden och den roll han sjelf hade spelat i det nattliga äfventyret. Strax derpå vände hon sig om och vinkade honom fram medan hon på latin och med en af sinnesrörelse skälfvande stamma yttrade: Se här min försvarare! Denne unge man var det som ilade fram likt ett lejon för att rädda mig undan de elaka menniskorna. Tacka honom i min fars, ditt eget, mina slägtingars och hela min stems namn. Bed honom vara välkommen till det bästa vårt hus förmår. Det är inte hvarje dag som en dotter uf Juda träffar en arm och ett hjerta som dennes, då hon faller i hedninours och onda menniskors väld. Den gamle mannen framräckte sin hand it Esca med ett hjertligt och välvilligt uttryck, och då han gjorde det, kunde britten icke undgå att märka huru vänligt det leende var som lyste i hans öppna och milda anlete. Min bror lär väl snart vara hemmau?, sade han, och skall då sjelf tacka dig för let du räddat hans dotter från skymf och