Aftonbladet – 15 juni 1864, sida 2

kanske ännu värre. Emellertid helsar dig Calehas hjertligt välkommen till Eleazars hus. Mariamne?, tillade han, i det ban vände sig till den unga flickan, laga i ordning litet mat åt oss. Det är ite vår nations vana att sända en främling fastande från vår dörr. Flickan aflägsnade sig i sin gästvänliga beskickning, och under tiden berättade Es med betydligt förripgande af den tjenst han hade gjort och den fara hvari hon sväfvat, den unga flickans obehagliga sammanträl fande med Isisdyrkarne. Då han slutade, pekade den gamle, som hade lyssnat till hans tal med spänd uppmärksamhet och lifligt deltagande, på den pappersrvulle, i hvilken han hade I läst, och som nu låg uppvecklad på bordet. ?Den tid skall komma, sade han, ?då de ord, som här stå skrifoa, skola vara i alla lefvande menniskors mun. Då skall detinte längre vara hvarken strid, förtryck lidaude eller sorg. Då skola menniskornu älska hvarandra såsom bröder och endast lefva i vänligt och välvilligt umgänge med hvarandra. Denna dag må synas längt sen, och medlen synas små och otillräckliga; men så som här står, skall det dock en gång blifva.? ?Ni menar att Rom alll längre och längre skall utsträcka sitt välde? Alt det kommer alt besegra alla kända nationer likasom det besegrat oss. Alt det verkligen ämnar bli hvad det så stolt kallar sig: Verldens beherrskarinna? Ja, örnens vingar äro verkligen vida och starka. Hans näbb är myeket skårp, och då hans klor en gång fästat släppa de inte mera sitt tag.? Calehas log och e på hufvudet. Dulvan skall be gra örnen, likasom leken är en starkare makt än hatet. Men det är inte Rom jag menar då jeg talar om det inflytande som skall komma att befästa det goda på jorden. Legionerna äro visserigen väl öfvade och tappra; men jag känner soldater i en bättre tjenst än Öeesars, vilkas strid är hårdare, hvilkas vakter äro!