Aftonbladet – 14 juni 1864, sida 4

AE I P.A. HULDBERGS Bokhandel, N:o 11 Regeringsgatan, och öfriga boklådor: PREDIKNINGAR öfver Andra Årgången af de år 1860 antagna nya Predikotexterna på Kyrkoårets alla helgedagar, . LINDBLAD. 2:ne delar 7 Rår, bunden 9: 50. Men på den yttersta, den stora dagen i högtiden stod Jesus och ropade, sägande: Hvilken som törs han komme till mig och dricke. Joh. Ev. Författarens förord: Predikningarne öfver andra årgången af vår kyrkas nya texter öfverlemnas härmed i allmänhetens händer. De komma med samma ringa anspråk som de för ett edan utgifna öfver första ä De vilja ingenting annat vara än hänvisningar till Honom, uti hvilken allena är salighet. Det är fört. mycket väl bekant att många finnas, som fått en mer eller mindre smärtsam insigt af detta lifvets oföri äga att tillfredsställa vårt hjertas begär; många som säza: kan jag icke vinna någon lycka, någon verklig glädje på jorden, o, så vill jag åtminstone ha visshet att vinna den i evizheten. Huru skall jag komma dertil Huru skall jaz veta om min Gud är mig nådig; om mina synder äro mig förlåtna; om den evighet, som bidar, blir on salig evighet? Muru skall jag få visshet om alt allt hvad jag tänker, hoppas, anar, äfvensom om allt hvad andra vilja lära mi är idel bedrägerier? Hvem säger miz ett ord, så fast, så osvikli; bligt, att jag derpå kan lägga mig att dö, trygg och lusn att icke blifva besviken? Hvem har från himmelen nedstigit för att lära mic vägen dit? I det all vbrligaste, som afgör mitt öde för den outransakliga evigheten, hvem säger mig sanningen? — Motsägelser efter mot. sägelser, stundom det vildaste oförnuft, grinar emot mig i alla tiders så kallade ,vishetsläror,. Ivar finnes något, som jag kan otvifleligt tro, som öfverensstämmer med förnuftets och hjertats eviga fordringar? Dessa predikningar vilja ingenting annat vara än hänvisningar till svaren på dessa frågor, i öfverensstämmelse med innehållet uti det ord, som är valdt till motto för denna bok: På den yttersta den stora dagen i högtiden, stod Jesus och ropade, sägande: Hvilken som törstar, han komme till miz och dricke! Iesus.! Ja, der hafva vi det stora, det välsignade namnet, vid hvars ljud stormarne tystna och alla knän böja siz. Han kan besvara Han bär nyckeln till paradisets port. Hån är uppståndelsen och lifvet. Han har det lefvande vattnet, som släcker törst evinnerlig n. Den längtande själen, det suckande bjertat, den forskande anden hänvisas till Honom. Till hvem elj: i hela verlden skulle de hänvisas? Herre, till hvem skola vi gä? Duhafver eviga lifsens ord. Har det lyckats dessa Predikningar att rätt hänvisa till Honom, så är deras ändamål vunnet, och då vill deras förf. prisa sig lycklig och tacksam för det han fått nåd att frambära det vittnesbördet. Förf:s Predikningar öfver första årgångens texter finnas a Kol — HI af J, H ven i bokhandeln.