Aftonbladet – 14 juni 1864, sida 3

EJOTUe me La Pommerais afrättning försiggick den 10 Juni, enligt hvad telegrafen redan omförmält. De franska tidningerne redogöra för förloppet i dess minsta detaljer, och det visar sig af berättelsen om denna afrättning. likasom om alla andra, huru föga detta ohyggliga skådespel kan vara till gagn för samhället, huru föga uppbyggligt det är för massorna. 7Vi tveka icke — yttrar också nu en fransk tidning — att, i det vi med uppmärksamhet följa alla vexlingarne i dessa dramer, hvilkas upplös ning är schavotten, förklara, att om ödsstraffets anhängare kunde öfvervara dessa exekutioner, skulle de rygga tillbaka af fasa, inseende att detta straff är för brottslingen det som han minst bör frukta, emedan det besparar honom samvetsaggen. Och blifva väl massorna uppbyggda af detta blodiga skådespel? Ingalunda, och mer än ett exempel skulle kunna anföras derpå, att brott lifvit begångna af olyckliga, som öfvervarit en mördares afrättning.? Samma företeelse, som är vanlig vid alla afrättningar. förnyade sig äfven här. Knappt hade man den föregående eftermiddagen omkring kl. 4 erfarit att La Pommerais. skulle kl. 6 påföljande morgon bestiga schavotten, förr än folk började samlas på afrättsplatsen och förblef der stående hela natten, i afvakian på den hemska scenen. Kl. half 12 började man vid fackelsken upp förandet af schavotten. Folkmassan, som af vakten motades undan, så att en vidsträckt öppen plats lemnades närmast schavotten, växte oupphörligt under nattens lopp, och man anslår de slutligen närvarandes antal till 30 å 40.000 personer. Af dessa kunde på sin höjd 1000 få se det sorgliga skådespelet. De, som stodo längst bort. oqvådade derföre också dem som stodo närmare. Plumpa infall och oanständiga sånger höllo för öfrigt munterheten vid makt, samt vittnade huru pass mycken uppbyggelse de närvarande hemtade af den bestraffning, som framställdes för dem såsom en varnagel.: La Pommerais var okunnig om resultatet af sin nådeansökan, och ehuru han låtsade en fullkomlig likgiltighet för lifvet, anade man emellertid att han vid densamma fästade något hopp. Dagen före afrättningen mottog han besök af sin bustru och sin far. Först kl. half 6 på morgonen inträdde vederbörande embetsmän jemte en prest i mördarens cell för att underrätta honom att hans nådeansökan var afslagen och att hans sista stund var kommen. La Pommerais sof då de inträdde. Då han erfarit hvad som förestod yttrade han med lugn: Jag är redo?. På fråga om han hade någon förklaring att göra domaremakten, svarade han: Ingen, jag har sagt allt hvad jag hade att säga?. Sedermera talade han icke något och det var genom ett tecken med hufvudet som han vägrade förtära den föda, som erbjöds honom. Sedan man afklippt hans hår i nacken, utfördes han i vanlig ordning till schavotten. Då han beträdt densamma och fördes fram mot guillotinen Vg man att han vacklade. n rörelse af fasa bemäktigade sig de pärstående, då, sedan bilan fallit, en blodström sprutade öfver ansigtet på ett af bödelsbiträdena. Liket lades i en korg och fördes på en särra till kyrkogården Montparnasse. Emot hvad som eljest är brukligt medföljde presten dit. Familjen hade nemligen utverkat tillåtelse att få jorda liket med religiösa ceremonier.