Aftonbladet – 14 juni 1864, sida 2

tämja henne och göra henne mild och tålig som en dufva. Och nu tycktes någonting säga henne att tomheten i hennes hjerta om komma at fyllas. Escas manliga skönhet hade gjort ett starkt intryck på hennes sinnen: det egendomliga i hens ställning hade fängslat hennes inbillning; det låg nå ting tilldragande i sjelfva den hemhgsfullhet som omgaf honom; ja, det var äfven en vild känsla af fröjd uti skammen att älska en slaf. Och då han så trädde upp, vacker, tapper och segrande, såsom den tackars hjelplösa flickans försva are, blef ningen fullständig, och Y alerias ögon honom, då han aflägsnade sig, med , kärleksglödande blick, som aldrig lyst i dem förr än nu. sritlen skyndade sin väg, med armen lindad kring sin vackla de följeslagerskas hf, och undvek till en början att yttra ett ord ens af tröst elter uppmuntran. Reaktionen i hennes känslor gjorde henne först matt och svag, och derpå kom en flod af tårar till hennes lättnad; och om en stund hade flickan, som icke saknade mod, äterhemtat sig tillräckligt för att kunna se upp i sin beskyddares ansigte och yttra sin tacksamhet med en värma som tycktes komma direkte från hjertat. Jag kan lita på er, sade hon i en ton af egendomli ig ljufhet, ehuru hennes latin, likasom hans egen, hade en lätt utländsk brytning. Jag kan läsa en god och tapper mans ansigte. Vi ha inte långt. att gå. Vill ni hjelpa mig att komma hem i säkerhet? Jag skal följa er ända till er dö sade han ien ton af djupaste akining. ?Men ni behöfver nu inte längre vara rädd: de Iruckna presterna och deras mystiska gulomlighet äro nu långt boria. Ena sådan gudstjenst passar sig just vackert för en stad sådan som denna — för verldens herrskarnal ?Falska gudar, falska gudar! utropade lickan med mycket allvar. ?O, huru kunna nenniskor vara så blinda, så förnedrade !